What Feasts at Night av T. Kingfisher

Jag gillar grammatik, särskilt i språk där man kan utelämna det personliga pronomenet för att verben anger vem som talar. Det kan man nog inte i språket som talas i Gallacia, för där finns sju olika personliga pronomina. De vi stöter på i boken What Feasts at Night är ka/kan för soldater inklusive huvudpersonen Alex Easton, va/van för präster och Ha/Har för Gud. Nu återvänder ka till sina hemtrakter i Gallacia, ett ganska outvecklat område i Centraleuropa enligt kans egna inre kommentarer om den lokala matlagningen och spritdrycken livrit.

Vid återkomsten till familjens jaktstuga upptäcker ka och sällskapet att gårdsvakten Codrin är död, och ingen i det närliggande samhället vill till en början berätta varför. Så småningom sipprar myterna om moroi fram, en kvinna som kommer till en i drömmen och drar luften ur en tills man dör. Snart börjar den nya kokerskans dotterson visa teckan på att vara drabbad.

What Feasts at Night följer på boken What Moves the Dead, och refererar ett par gånger till vad som hände i den - en variant på historien om huset Usher - men det är inte nödvändigt att ha läst den för att ta till sig den föreliggande handlingen. Till en början är historien och framställningen konventionell och inte så medryckande. Det är när sagda moroi träder in i handlingen som T. Kingfishers författartalang börjar glänsa. Hennes sätt att skildra vad som händer i den mardrömsvärld som moroi drar in sina offer i gör skeendet otäckt men fascinerande, kanske oemotståndligt?

Fler böcker av T. Kingfisher:

Nettle and Bone

Thornhedge

A Sorceress Comes to Call