Christian Skredsvig (efternamnet taget från en gård nära där han växte upp) är folkkär i sitt hemland Norge men mindre känd i Sverige. På Waldemarsudde får vi se hans verk tillsammans med inkännande förklaringar av hans motivval och livssituation vid tiden för målandet, liksom ett fåtal verk av hans samtida såsom Edvard Munch och även prins Eugen, för jämförelse.
Skredsvig tillbringade åren 1891-92 på den franska Rivieran och hade framgångar på de officiella utställningarna i Paris med sina stora och välgjorda målningar. Vi får dock se desto mer av hur väl han fångade naturen hemma i Norge. Inte bara naturen i sin skönaste form, utan också skönheten i en spretande blomstjälk eller ett nedfallet träd.
Skredsvig var vän med Edvard Munch men själv inte fullt ut modernist. Dock hade han öga för det okonventionella som verkligheten själv bjuder på: rosa moln som speglas i vattnet.
Bland hans många självporträtt, där han nästan aldrig ser likadan ut från gång till gång, visas också ett intressant i svartvitt.
Näckrosor fascinerade Skredsvig, och förutom när de är integrerade i större motiv, skapade han ett par tavlor där vattenblommorna liksom är utskurna ur verkligheten, för att kunna infogas som fönster på oväntade ställen inomhus.
De moderna sätten att se och uttrycka sig gjorde sig ändå gällande i tavlan Afton vid sjön från år 1892, där första hustrun Maggie och vattensamlingen hon sträcker handen mot knappt har fått sin egen form.
Mer kärleksfullt framställs istället andra hustrun två år senare i tavlan Ho Beret, i mjuk grön klänning mot en sjö i sommarkvällen, med livfulla kor på promenad på andra stranden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar