onsdag 7 juli 2010

Nuits d'été med Nina Stemme i Nationalmuseums trappa

För mig är det något speciellt med att sitta i en trappa. Även om jag snart blir stel i ryggen och måste skruva på mig, är det något jag tycker om, och tycker om att tänka på. Tänk då att få sitta i Nationalmuseums imponerande marmortrappa, omgiven av vacker konst och andra kulturälskare, och få höra vacker musik en ljuvlig sommarkväll!


Redan som tonåring var jag på sommarnattskonsert i Nationalmuseums trappa. I år kom jag iväg på sommarens sista begivelse, med Matti Hirvonen på piano och vår svenska världsstjärna, sopranen Nina Stemme. Det var ett eklektiskt program de bjöd på, medan kvällsljuset dämpades utanför huset och över vågorna man såg genom den stora glasentrén.

Les nuits d'été heter några dikter av Théophile Gautier, tonsatta av Hector Berlioz. Vi fick ett häfte med texterna! Ur det kunde man läsa att de flesta sångerna handlar om längtan efter kärlek, blandat med vemod över skönhetens försvinnande. De var alla mycket intensiva och känslosamma. Ibland gjorde akustiken att Stemmes röst nästan blev övermäktig, men ibland kunde efterklangen av några höga toner hänga kvar i en underbar efterklang.

Efter en paus återkom musikerna med fyra sånger av Kurt Weill. Faktiskt så passade de moderna melodierna bättre än Berlioz till Stemmes skolade stämma och uttryck, och till ljudbilden. Engagemanget var inte att ta fel på! Varje rad sjöng hon från hjärtat, och vi i publiken gillade det och applåderade länge, länge.

De fyra sista sångerna av Rachmaninov, som jag älskar, var aningen mer raffinerade, men också mycket känslosamma. Här kunde Stemme lyfta fram nyanserna riktigt fint, trots den svåra akustiken; från ett viskande pianissimo till ett svallande fortissimo. Så vackert! Pianot fick också ta mer plats - bra, för Matti Hirvonen är en god pianist. Efter intensiva applåder kom Stemme och Hirvonen tillbaka och gav oss Kurt Weills och Ira Gershwins My Ship, som en extra godbit. Krum i ryggen och med hopdragna vadmuskler men mycket nöjd reste jag mig och gick ut i sommarnatten.

2 kommentarer:

Glamourbibliotekaren sa...

Det høres ut som en underbar konsert!! Så fint å slutte med My Ship - det er en vakker melodi.

Jenny B sa...

Ja, det var en fin konsert, och det kändes så civiliserat att sitta i trappan, omgiven av vacker konst!