Schumann-festival: Dag 3

Den lilla Allhelgonakyrkan var bara drygt halvfull på den här regniga sommarkvällen. Så synd för alla som missade det fina programmet! Allra först spelade Bengt Forsberg Humoresk i B-dur op. 20 (1839). Bra att han äntligen fick ta sig ton på egen hand, så att vi fick höra honom och flygeln blomma ut! Enbart skämtsamt var inte stycket, utan det innehöll många känslor och mynnade ut i en vemodig ton. Men det var så vackert och livfullt, och ljuvligt att höra.

Även kvinnor älskar! Efter Dichterliebe i tisdags fick vi nu höra Frauenliebe und -leben op. 42 (1840). Sopranen Christina Högman har själv översatt Adalbert von Chamissos dikter till svenska, och kunde alltså sjunga Robert Schumanns sångcykel med äkta övertygelse. Än en gång fick vi i publiken texterna - tack för det! De första sångerna är sprittande och litet naiva i sin förälskade ton, men allteftersom livet går djupnar känslorna hos den älskande kvinnan, och även sångernas klang och melodi djupnar till mångfasetterade uttryck för kärlek. Här kommer Christina Högmans röst och innerlighet till sin rätt som allra bäst.

Till sist ännu ett verk där Bengt Forsberg fick driva flygeln till mästerverk: Fantasi i C-dur op. 17 (1835-36). Trots stor variation mellan satserna är det ett verk med stor sammanhållande kraft. Bengt Forsberg spelade stycket säkert, kunnigt och briljant, och med fantastisk inlevelse. Det goda i att Forsberg spelade ensam var att han kunde öka musikens dynamik med väl avvägda skiftningar i nyans och tempo. Därtill lät han efterklangen efter varje slutton klinga ut så länge att man fick njuta av intrycket. När verket var slut var vi, den tacksamma publiken, så väl upplärda att vi hann dra ännu ett långsamt andetag innan applådåskorna bröt ut. Sedan spelade den vänlige Bengt Forsberg två vackra extranummer; Schumanns lilla pärla Von fremden Ländern und Mennschen, och därefter ännu ett verk när applåderna inte ville lägga sig. Tack så mycket!