tisdag 20 juli 2010

Pompeji av Maja Lundgren

Boken börjar med flera sidor uppräkningar av händelser med eller utan sammanhang, till och med en lång lista över yrkesgrupper verksamma i Pompeji. Och ändå är det spännande att läsa. Hur kan det vara det? Därför att det i varje mening lyser av Lundgrens berättarlust. Klottret på väggarna, kontrakt och samtida berättelser har dokumenterat livet i Pompeji, men det är som att Maja Lundgren står mitt i staden och ropar ut vad hon ser. Och det är härligt att läsa!

Det är skämtsamt, litet barnsligt och fullt av liv. Allt får en röst för att berätta och diskutera och gnabbas; människorna som bor i Pompeji men även en tiger på rymmen från amfiteatern och till och med traktens vulkaner. Ibland blir det litet för barnsligt för min smak, speciellt när jag läser flera kapitel i sträck. Men oftast läser jag något dussin sidor om dagen, och längtar efter att få plocka upp boken och läsa vidare. Så bra att Maja Lundgren blåste liv i Pompejis öde igen!

3 kommentarer:

Hermia sa...

Ja, visst är den bra! Så intressant ämne att fabulera kring.. jag hoppas Maja L återkommer i den här stilen!

Jenny B sa...

Hon har verkligen fått liv i det som finns bevarat! Det är inte det lättaste. Vilken fantasi! Ja, jag hoppas på mer sådant från henne.

snowflake sa...

Håller med, den här är en liten pärla! Berättarglädje av bästa slag.