söndag 27 juni 2010

Maskeradbalen på Operan i Odessa

Hurra, en opera av Verdi! Snyft, om en ädel konungs död. Verdis operamusik hör till det bästa jag vet, och trots avsaknaden av "hits" är Maskeradbalen ett nöje. Vacker dekor och dräkter i karamellpappersfärger skapar stämningen av ett rikt hov, där Earl Riccardo (Nikolaj Subbota) regerar. Ja, det är Boston-uppsättningen som används, inte den svenska med Kung Gustav, så de mest svenska namn vi hör är Oscar och Ulrika. Byxrollen Oscar görs av Nadjezjda Sitjuk, som är en kvittrande lärka och ett energiknippe i en annars tung opera.

Riccardo hyser en hemlig kärlek till sin sekreterare Renatos fru, Amelia (Inga Martinova), och i hemlighet älskar hon honom tillbaka. Men de båda är både renhjärtade och ovetande om varandras kärlek, och har aldrig uttalat den högt.

Earl Riccardo och hans anhang kommer för att utfärda straffet för den dömda häxan Ulrica (Jelena Starodubtseva), men utnyttjar först hennes förmåga att spå i framtiden. Det ligger spännande klanger av mystik och förundran i melodin och i Subbotas röst när han ställer sin fråga till Ulrica. I Riccardos hand läser hon att han snart skall mördas - av näste man som tar honom i hand. Men näste man som tar honom i hand är ju hans sekreterare och bäste vän, Renato (Viktor Mitjusjkin)! Inte kommer han att bli Riccardos baneman!

Men ändå... Efter ett slumpartat möte mellan Amelia och Riccardo på en ödslig kyrkogård, följer sedan Renato den beslöjade Amelia tills de råkar på en grupp som konspirerar mot Riccardo. När det avslöjas att den okända kvinnan han eskorterade från kungen var hans egen hustru, framstår Renato som lurad. Hånskrattet från konspiratörerna är hårt och eggande, och det är inte svårt att förstå att Renato nu väljer deras sida mot Riccardo.

Martinovas röst passar bra till de dramatiska scener som följer, när detaljerna i mordet på Riccardo fastläggs. Allra mest gripande är Renatos sång om hur hans kärlek och vänskap har fläckats, och Mitjusjkin får med innerlig känsla fram sorgen och ilskan på samma gång. Den goda stämningen på den vackra maskeradbalen bryts till sist av ett skott, och Riccardo faller till golvet. Han beledsagas av undersåtarnas himmelskt ljuva sång in i döden, därefter hörs en hög, smärtsam veklagan från gästerna på scenen.

4 kommentarer:

Bokomaten.. sa...

Åh, du är i Odessa igen!! Vilken språkresa! Helt missat att du skulle dit igen. Vad busy du är på operan också! Blir riktigt avundsjuk! Älskar också både Verdi och framför allt Puccini som jag såg att du också fått lyssna lite på. Vad härligt! Hoppas du haft en avslappnande midsommarhelg också!

snowflake sa...

Men hur kan de rymma så många olika föreställningar i samma operahus? Är det samma hus? Eller kanske du skriver om operor som det gått en tid emellan att du sett?

Jenny B sa...

Ja, jag ar alltsa tillbaka i Odessa, en av varldens finaste stader, pa sprakkurs i ryska. Den otroligt vackra operan spelar en ny opera eller balett varje kvall, sa att man som glad turist kan ga dit varje dag! For min del hade jag garna sett om nagra av forestallningarna jag sag forra aret, men nu blir det ett halvdussin nya istallet. Jag far lust att flyga hit oftare, faktiskt!

Bokomaten.. sa...

Så där gör flera stora operascener ute i världen. I verona sätter de ofta upp en opera i ungefär en vecka ex. men det är nog för att de har så massiv scenografi, annars skulle de säkert byta ännu oftare. Vad roligt att du trivs!