No one belongs here more than you av Miranda July

Jag tycker om att läsa novellsamlingar. Det behöver inte ta mer än några sidor för att låta läsaren se in i en annan människa, och berätta en historia som antingen fascinerar för ögonblicket, vittnar om ett djupare skeende eller både och.

Miranda Julys noveller beskriver ovanliga episoder ur ensamma människors liv. Riktigt, riktigt ensamma människor, med eller utan hopp om att någonsin komma närmare en annan människa. Ensamheten är outtalad, men den känns som en underliggande oro i varje historia, en oro för att det håller på att bli för sent och att allt är ens eget fel. Det är sympatiskt att de här ensamma människorna också får en röst. Men mitt främsta intryck är ändå att de utnyttjas av författaren när hon sätter dem mitt i de udda händelserna de är med om. Jag känner det som att det är de ovanliga historierna, inte de ensamma människorna, som är viktigast för July. Vi får komma dem långt in i själen, men sedan lämnar vi dem bara och går vidare.

Det finns några noveller som jag tycker speciellt mycket om. Några av de längre berättelserna hinner berätta fylligare och därför engagerar de mer. Men min favorit är den kortaste av dem alla. This Person sammanfattar på tre dryga sidor allt, precis allt som en ensam människa kan önska sig, och även vad hon/han är rädd för mer än något annat. Det är svindlande och ypperligt.