Några sjöng vackra fosterländska sånger - vi kunde uttyda orden "liv", "död", "Odessa" och "Ukraina". Däremellan kom ett helt band av pärlor ur operahistorien: de mest populära ariorna ur Romeo och Julia, La Boheme, La Traviata, Faust, Carmen, Turandot och många fler. Jag försökte höra namnet på kompositören men lyckades inte alltid. Ännu mindre lyckades jag höra vad de begåvade sångarna hette. Och så synd att inte staben av ett dussin damer som visar en till rätt plats hade några program att sälja! Om tio år kommer säkert flera av sångarna ha tagit plats på världsscenen, och det med rätta. Det enda namnet jag uppfattade var Lu Xiu, en stilig och charmerande bas. Han, liksom de två övriga asiatiska gäststudenterna, var oerhört begåvade och rev ned dånande applåder, trots den inledande lokalpatriotiska tveksamheten.
Allra sist klev fyra av studenterna fram för att sjunga den glada fest-valsen ur Verdis La Traviata, och jag fick nypa mig i armen for att inte nynna med när de övriga studenterna anslöt till sången. Åh, vilken underbar avslutning, vilken underbar kväll! Jag lovar att till nästa år skall jag vara lika uppklädd som operaeleverna!
Foton av de begåvade eleverna och nacken på en annan hänförd åhörare
1 kommentar:
Hvilken tur du hadde! På samme tid satt jeg på en brygge og hørte (ufrivillig) en gitartrubadur synge "Blackbird", "That's all right mama" og andre kjente hits fra de siste femti år, og det kjentes IKKE like bra :D
Skicka en kommentar