Madam Butterfly på operan i Odessa

Till min stora lycka tillbringar jag två veckor i den underbara staden Odessa vid Svarta Havet. Det är en verklig kosmopol, med invånare och arkitektur från hela vårlden. Det imponerande operahuset ritades av två arkitekter från Wien, och hela juni ut framförs ett varierat program.

Operan är så stor att tusen personer får plats där, men ändå känns inte salen så stor att man som åskådare får en känsla av ynklighet och att man är för liten. Tvärtom är salen proportionerligt byggd, och man kan känna sig nära scenen från (nästan) varje plats. Akustiken är också mycket god; ljudet bärs fram genom hela rummet och förlorar inget i klang på vägen.

På tisdag kväll var det dags för Puccinis vackra Madam Butterfly, just den kvällen med en gästdirigent från Polen. In i det sista satt åskådarna och pratade, bytte plats och glömde att stänga av sina mobiltelefoner, men stämningen var ändå inte ouppmärksam utan bara avslappnad och naturlig.

Sådan tur att jag hade en aning om handlingen! Operan sjöngs på italienska med textning på ukrainska. Mina bristfälliga kunskaper i ryska lät mig förstå en del som sades, men det kändes tidvis förvirrat. Men musiken, sångarna, och scenografin, åh, så underbart! Min 110-ariga ryskafröken kände förtjust igen namnet på primadonnan som sjöng Ciu-Ciu-San, och av hyllningarna att döma var hon popular, och det med rätta. Förutom Suzuki som inte hördes så väl, så var alla sångare mycket goda. För att inte tala om orkestern! Den var mycket professionell. Det var en kväll att minnas i en av världens vackraste städer.