Naturprogram i Konserthuset

Hugo Alfvéns En skärgårdssägen börjar ljuvligt pastoralt, och nästan orientaliskt i de första tonerna. Den unga dirigenten Shi-Yeon Sung leder Kungliga Filharmonikerna till en fin och distinkt klang, som efter hand stiger till ett par kraftiga crescendon. Efter de urladdningarna behåller musiken en mörkare underton av återhållen energi, även när den dämpar sig igen, och ända in i finalen.

Därnäst spelar Filharmonikerna Felix Mendelssohn-Bartoldys En Midsommarnattsdröm-svit. Den börjar lika lågmält som En skärgårdssägen, men är mycket mer livlig och lekfull genom de två första satserna. Tredje satsen är mjuk och smeksam. Och sedan gifter vi oss! Den sista satsen har använts som bröllopsmarsch i hundrafemtio år, men det är så roligt att få höra den på konsert. Den är så vacker, och hela publiken ler brett och blir på bra humör. Precis som i första stycket får Shi-Yeon Sung orkestern att spela klart och vackert; intelligent och känsligt på samma gång, och det är jag mycket imponerad av.

Efter paus får nestorn Hans Leygraf stående ovationer redan när han äntrar scenen. Det är inte för intet: under hans fingrar porlar Beethovens Pianokonsert nr 2 fram som ett rinnande vatten. Vilken briljans, vilken säkerhet, vilken inspiration! Orkestern framför konsertens typiska Beethovenvändningar felfritt, men de har ju ingen chans mot de gudomliga solopartierna. Den överlyckliga publiken fick en fin avskedspresent i form av ett extranummer som jag tyvärr inte var tillräckligt kunnig för att känna igen, av Hans Leygraf ensam vid flygeln. Åh, så vackert! Ett fantastiskt slut på en välljudande konsert.

Konserten uppförs även torsdag den 7 maj kl 18.00