En katolsk skola för barn, en präst och två systrar - det låter inte som ett spännande upplägg för en film. Att en av prästerna kanske utnyttjar en av pojkarna på skolan är en tragedi, men kan det bli intressant på stora duken? Ja, det blir det verkligen.
I öppningsscenen, under söndagsmässan, presenteras två av huvudpersonerna. Under fader Flynns (Philip Seymour Hoffman) kloka, inkännande predikan för församlingen går syster Aloysius (Meryl Streep) runt och ger uppsträckningar åt de barn som inte sitter rakt i kyrkbänkarna. Den ene står för hjärtat, den andra för ordningen. Visst behövs båda i en församling, och om de stod på samma sida hade det varit till nytta för alla. Men syster Aloysius är skeptisk till fader Flynn, och är på utkik efter tecken på otillbörlig närhet mellan skolpojkarna och prästen.
Filmen låter ingen få veta om fader McFlynn är skyldig eller ej till att ha förgripit sig på pojken Donald Miller (Joseph Foster). Filmen tar heller inte tydligt ställning för någon av aktörerna i dramat, och det är mycket bra. Långsamma scener får bygga upp stämningen i början av filmen. Så börjar de intellektuella och moraliska brottningarna mellan huvudpersonerna. Den unga, oskyldiga syster James är den som bringar möjliga bevis om fader Flynn till syster Aloysius, och blir en del av dramat.
Det är inte fysiska handlingar utan seriösa diskussioner som är centralt i filmen. Under många av meningsutbytena är stämningen så tryckt att jag knappt kan andas. Amy Adams, med sitt docksöta ansikte och enorma blå ögon, klarar gott av att visa hur hon slits mellan aningslöshet och förtvivlan. Mästarna i kammarspelet är ändå Philip Seymour Hoffman, Viola Davis som Donald Millers mor, och mest av alla Meryl Streep, lysande, lysande. Från välavvägda ordväxlingar hela vägen till högljudda gräl är hon ett med sina argument ut i minsta por.
Fader Flynn och syster Aloysius är två personer vars kärlek till människorna, och vars önskan att uppfylla Guds vilja på jorden tagit helt olika vägar. Att filmen inte klart tar ställning för någon av dem, så att vi måste ha alla ståndpunkter i tankarna samtidigt, är en styrka och en utmaning.
6 kommentarer:
Aldrig hört talas om den här filmen tidigare! Vad roligt! Och den verkar sannerligen vara en film i min smak. Långsam och med en angelägen diskussion där man inte får det "rätta" svaret skrivet på näsan. Måste genast kolla upp om den går någonstans i närheten!
Den har precis haft premiär. Det låter som att du skulle uppskatta den! Hoppas du hittar den på en biograf nära dig!
Jag har tänkt se den här och din recension har gjort mig än mer sugen. Men i helgen blir det Mammut. Ska du se den?
Och så finns det ju de som tycker att en katolsk skola för barn, en präst och två systrar verkligen låter som ett spännande upplägg för en film! Så tack för tipset.
Bra att det finns människor som tycker att filmen verkar intressant! Jag minns att när trailern för Doubt dök upp direkt efter trailern för "Zac and Miri make a porno", så kändes det som en FRISK FLÄKT...
Jag vill gärna också se Mammut när jag hinner!
Filmen Mammut (såg den idag) har ett tema gemensamt med den lika gripande filmen/boken Låt den rätte komma in.
Lidande barn.
Lena K E
Skicka en kommentar