Det smyger fram ett leende när han berättar, till och med om sorgliga saker som hur cancercellerna sprider sig och tar över i hans kropp. Det är kanske livsnjutaren som lyser fram; mannen som inte kan låta bli att leva livet till fullo, även längtan och sorg. Men när smärtan hugger till kan varken kroppen eller tanken flyga fritt längre.
Jag har inte läst boken Fjärilen i min hjärna som Anders Paulrud skrev fyra månader före sin död i lungcancer. Calle Stjernlöf gjorde det, och den grep honom djupt. En bearbetning av boken har skapat en tät monolog, som Stjernlöf framför på Kulturstudion. Vi får följa de två hårda resorna med cancer, först hjärncancer och sedan lungcancer. Däremellan försöken att återvända till de älskade njutningarna - Paris, ostron, whisky - varvat med försöken att säga farväl till livet.
Calle Stjernlöfs utformning och framförande av pjäsen är mycket starkt. Det är otroligt hur drogad han blir när han fått en morfinspruta! Han rör sig naturligt mellan smärta, glädje och stillsam sorg. Summeringen av stycket är inte deprimerande, utan en värdig berättelse om döden.
Den alldeles nystartade scenen Kulturstudion är en fröjd att besöka. Mitt emot Västermalmsgallerian leder ljuslyktor in till en hemtrevlig foajé; sköna soffor och kaffe och kakor direkt från det fina köket. Mig veterligen är ännu inga fler föreställningar inplanerade efter Fjärilen i min hjärna, men jag längtar efter att få komma tillbaka till Kulturstudion många gånger!
Länk till Kulturstudion
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar