Konserten börjar med toner som påminner mig om det intensiva rasslandet av töande frost utanför mitt fönster imorse. Cellons mjuka ploppande ställt mot violans fallande skalor skapade ett ljud som hämtat ur naturen. Allt eftersom violan upprepade sina skalor gick de snabbare och försköts mot cellons rytm, och det var mycket vackert. Det var min första bekantskap med kompositören Juhani Nuorvala, och hans Stråkkvartett nr 2 växte till ett mycket vackert och melodiskt stycke. Döm om min förvåning när jag sedan i programbladet läste att musiken skapats med inspiration från pjäsen Kryptogram av David Mamet. Hur kan detta hänga ihop? Jag som hatar David Mamet! Kvartetten var i alla fall en vacker upplevelse, och Nuorvala själv hoppade upp på scenen för att ta emot välförtjänta applåder.
Därefter följde Stråkkvartett nr 1 D-dur av Benjamin Britten. De ljusa, lätta tonerna som inledde första satsen blommade ut i en komplex och njutbar kvartett, som Indrakvartetten framförde med både virtuositet och djup känsla.
Efter paus fick vi höra Beethovens Stråkkvartett F-dur på 59:1, "Razumovskij". De skickliga musikerna log lyckligt mot varandra när de började spela. Stycket komponerades av en Beethoven som redan hade börjat bli döv, och har stråk av allvar och tyngd. Men det är ändå rik och ljuvlig musik, som det gör gott i själen att lyssna på.
2 kommentarer:
Åh, så herlig det høres ut! Det var jo virkelig bra at du ikke leste programmet FØR konserten, for da hadde du kanskje opplevd den første kvartetten annerledes..? Av og til er det fint å ikke vite sånt :)
Ja, det var verkligen tur att jag inte visste det innan!
Skicka en kommentar