Nan Goldin på Kulturhuset

Många tycker nog att Nan Goldins bilder är fula, kanske till och med motbjudande. Drag queens med krackelerande smink, trånga och sjabbiga lägenheter, klänningar på sned, AIDS-sjuka män med avmagrade kroppar, älskande par bland svettiga lakan. Själv säger Goldin "Jag fotograferar aldrig något jag inte tycker är vackert, men jag glamouriserar inte."

Det är inte bara det uttalandet, utan framför allt stämningarna i bilderna, som vittnar om den stora kärlek Goldin känner för sina motiv. Varje fotografi visar intima situationer; nakna människor i sängen, transvestiter som byter om, en man som kysser sin svårt AIDS-sjuka pojkvän, Nan Goldin själv med svåra skador efter att ha blivit misshandlad av sin pojkvän. Det är som mycket, mycket närgångna familjefotografier. En familj av utstötta som dragits till andra udda existenser och skapat en ny familj där de kan känna sig älskade och accepterade. Det är som sagt fyllt av kärlek, men det är inte min familj.

Länk till Kulturhusets sida om Nan Goldin