fredag 24 maj 2019

Kafkas Processen, balett på Operan

Franz Kafka, mannen som gav oss livets absurditeter och komik under pressen från obönhörliga auktoriteter, har fått sin betydelsefulla bok Processen gestaltad som balett på Kungliga Operan, koreografi och scenografi av landsmännen tillika bröderna Jiří Bubeníček och Otto Bubeníček. Musiken är hämtad från samtida banbrytande kompositörer som Alfred Schnittke och Arvo Pärt, med traditionella judiska folksånger invävda.


När vi först ser vår huvudperson vaknar han upp i form av en skalbagge med sex ben. Efter en tids sprattlande, trasslar sig två av benparen loss och blir till de två män som släpar bort Josef K. till häktningsförhandlingar. Josef K. får en kort tid av vanligt liv, i arbetet på banken som är skönt gestaltad i rutform på flera plan; och i hopp om kärlek från två håll tillsammans med kvinnorna i huset där han bor, Frau Grubach och Fräulein Bürstner, i två pas de deux av olika karaktär.


Så är det dags att inställa sig till domstolen. Josef K. letar sig fram till den överfulla rättegångssalen, där han informeras om att han är en timme och fem minuter sen. Futiliteten i att försöka höra, förstå och följa domstolens kryptiska instruktioner understryks av dansarna med fyrkantiga huvuden och orden som upprepas eftertryckligt av Mieskuoro Huutajat, den finska skrikkören. Josef K:s resonemang om den bristande logiken i att inte få veta vad han blir anklagad för faller för döva öron. En senare scen, klippt ur ett brev från Franz Kafkas dominante far, berättar mer om känslan av litenhet inför en auktoritet som ständigt ser dig som skyldig och aldrig ger dig chansen att försvara dig, den som barn till hatiska föräldrar bär inom sig från tidig ålder.


Det är oundvikligt men ändå synd att kvinnorna i uppsättningen alltid är sexualiserade; boken hinner ge dem mer personlighet men på scenen är det deras frivola inviter som definierar dem utan att vi får mer nyanser i deras karaktärer. Men det vore också synd att klippa bort absurda men minnesvärda scener som när ett samlag pågår i rättssalens myller medan Josef K. försöker tala, eller advokatens sköterska Leni som alltid blir attraherad av den ödesdigra auran kring en man anklagad av domstolen. Till det kan vi lägga de tre skrattande barnkvinnorna hos domstolsmålaren Titorelli, vilka målar upp ett bekymmerslöst liv i domstolens skugga, något som nu är långt från Josef K:s nuvarande tillvaro.


Musiken till baletten är välvald, koreografin och scenografin är fascinerande och alla på scenen är skickliga och engagerade. Den originella, absurda historien med sitt hastiga och antiklimaktiska slut är värd att framföras på många olika sätt, och baletten Processen är en mycket bra variant som Operan kan vara stolt över att sätta upp.

Länk till Operans sida om Processen


2 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

sett förvandlingen som jazzmusikal

Jenny B sa...

Åh, det låter bra!