måndag 20 maj 2019

Wine Country

Tjejtripp! Rebecca fyller femtio, och som så många andra vill hon spela ned det, siffrorna och födelsefirandet. Men det är en lysande anledning att dra ihop det gamla kompisgänget, tjejerna som jobbade ihop på ett pizzaställe i tjugoårsåldern och nu har valt olika vägar i livet. Garanterat roligt får man ju om man hyr ett hus i Napa Valley och åker på vinprovningar, eller hur? Abby står för planerna och till slut landar alla sex vännerna i huset de hyrt.


Precis som en vinhelg i Napa står för en garanterad rolig upplevelse gör "kompisgäng på firarhumör" det som förutsättningar för en film. Fast på samma sätt som vinhelger kan gå fel för att alla gillar olika så finns det olika tolkningar av hur en lyckad festfilm skall vara. Och det vet gänget bakom den här filmen, och de har låtit djävulens andra advokat ifrågasätta djävulens första advokat. Det blir varken en dråplig partyfilm eller en gripande uppgörelsefilm, utan bådadera och litet till, avpassat för en publik i ungefär samma ålder som skådespelerskorna.


Visst har vi några förutsägbara stereotyper i Abby som överplanerat resan och Catherine som snackar i jobbtelefonen hela tiden. Men även mycket av det där mellanläget där allt är bra men inte underbart, och också småfåniga motgångar som inte kommer att bli den där katastrofhistorien man berättar om tio år. Det här gänget har sett både värre och bättre, tar det mesta med ro och säger ifrån om den odrägligt unge busschauffören/paellakocken snackar för mycket om sevärdheterna.


I filmer om kompisgäng gäller det att man som tittare känner sig som en del i gruppen för att vilja hänga med i internskämt och halvsmälta oförrätter. I vissa scener i restauranger och andra offentliga platser är kvinnorna jobbigt högljudda och påträngande. Men de flesta av skådespelerskorna är mina idoler sedan länge - Amy Poehler, Tina Fey, Rachel Dratch, Maya Rudolph, Ana Gasteyer - och mesta tiden är jag så nöjd med att vara med i deras gäng: sjunga med i älsklingssånger, bitcha om den yngre generationen, vara nöjd med att inte vara lika vild som förr.


Den där loja känslan räcker förstås inte för en snärtig avrundning på helgen, så det blir ändå några pyrande konflikter och en påklistrad slutkläm på historien. Onödigt i mina ögon, men jag är fortfarande nöjd över att ha haft en rolig helg med vännerna.


Inga kommentarer: