Det är tidigt 1800-tal på plantagen Faith på Barbados. George Washington Black vet inte vem hans föräldrar är, men han är i elvaårsåldern och sliter på fälten om dagarna och med bråksökande barn på kvällen, det senare tills den äldre kvinnan Kit tar honom under sina vingar. Kits omsorger om Wash är äkta men kan förbytas till brutala straff om han väcker hennes vrede. Av henne får han hoppet att om han dör skall han vakna upp i Dahomey, Kits hemland, och inte längre vara slav. Hur är det att vara en fri människa? Man kan gå dit man vill och bara jobba om man vill.
Washs hopp om ett liv efter döden skall kväsas, men han kommer att bli en fri man, vilket vi får veta tidigt i berättelsen. Livet på Faith blev först värre när den nye ägaren tog över, den sadistiske Erasmus Wilde, men sedan bättre, dock bara för Wash, när han blev assistent åt den yngre brodern Christopher, kallad Titch. Brödernas far är vetenskapsman och upptäcktsresande, och Titch tar efter sin far i det att han vill analysera och dokumentera naturen, och framför allt bygga ett fungerande luftskepp. Wash har lämplig storlek för att vara ballast, och Titch tjatar sig till att få honom till hjälpreda. Men under arbetet tillsammans upptäcker de båda att Wash är en skicklig tecknare, och Titch låter honom fördjupa sig i att lära och teckna av växter, djur, utsikter och människor.
Första provflygningen blir inte av, då bränslet exploderar och vanställer Washs ansikte. Andra provflygningen blir en flykt från Faith, då Wash riskerar att beskyllas för ett mord. Luftballongen störtar på en båt och det omaka paret tar sig vidare norrut, längst norrut till Arktis, dit faderns sista expedition tog honom.
Under första halvan av boken ges inte många ledtrådar om Washingtons egna känslor inför vad som händer. Till en början upplever jag det som en brist och en skevhet; det är så mycket nytt och ovanligt som händer Wash och han borde ha fler frågor och undra över sin egen roll i det hela. Det förstärks av att det som beskrivs, miljöer och personligheter, och språket, är belevat och detaljrikt, så att det inte låter som att det är den elvaårige pojken som talar utan den vuxne mannen. Ironiskt är också att vi snarare får se känslorna och plågorna hos de vita männen som styr hans liv, och som då och då antyder att hans liv som slav är enklare än deras för att han inte behöver göra annat än det som sägs åt honom.
Men halvvägs genom boken är det som att Washingtons känslor kommer ikapp honom och dessutom i ett läge där han kan sätta ord på dem och väga mot vad han har lärt sig om världen. I några korta men starka scener upplever han hur alla erfarenheter faller av honom, hur han ensam står i världen. Tack vare sin begåvning tar han sig vidare i världen, till England, där han på andra sidan Atlanten på olika sätt får veta mer om vad som låg bakom det som hänt honom och format hans liv. In i det sista får Washington Black veta mer om sig själv och om människorna omkring sig. Tillsammans med Wash växer boken till en rik och nyanserad skildring av plågor som kan vara både fysiska och själsliga.
Washs hopp om ett liv efter döden skall kväsas, men han kommer att bli en fri man, vilket vi får veta tidigt i berättelsen. Livet på Faith blev först värre när den nye ägaren tog över, den sadistiske Erasmus Wilde, men sedan bättre, dock bara för Wash, när han blev assistent åt den yngre brodern Christopher, kallad Titch. Brödernas far är vetenskapsman och upptäcktsresande, och Titch tar efter sin far i det att han vill analysera och dokumentera naturen, och framför allt bygga ett fungerande luftskepp. Wash har lämplig storlek för att vara ballast, och Titch tjatar sig till att få honom till hjälpreda. Men under arbetet tillsammans upptäcker de båda att Wash är en skicklig tecknare, och Titch låter honom fördjupa sig i att lära och teckna av växter, djur, utsikter och människor.
Första provflygningen blir inte av, då bränslet exploderar och vanställer Washs ansikte. Andra provflygningen blir en flykt från Faith, då Wash riskerar att beskyllas för ett mord. Luftballongen störtar på en båt och det omaka paret tar sig vidare norrut, längst norrut till Arktis, dit faderns sista expedition tog honom.
Under första halvan av boken ges inte många ledtrådar om Washingtons egna känslor inför vad som händer. Till en början upplever jag det som en brist och en skevhet; det är så mycket nytt och ovanligt som händer Wash och han borde ha fler frågor och undra över sin egen roll i det hela. Det förstärks av att det som beskrivs, miljöer och personligheter, och språket, är belevat och detaljrikt, så att det inte låter som att det är den elvaårige pojken som talar utan den vuxne mannen. Ironiskt är också att vi snarare får se känslorna och plågorna hos de vita männen som styr hans liv, och som då och då antyder att hans liv som slav är enklare än deras för att han inte behöver göra annat än det som sägs åt honom.
Men halvvägs genom boken är det som att Washingtons känslor kommer ikapp honom och dessutom i ett läge där han kan sätta ord på dem och väga mot vad han har lärt sig om världen. I några korta men starka scener upplever han hur alla erfarenheter faller av honom, hur han ensam står i världen. Tack vare sin begåvning tar han sig vidare i världen, till England, där han på andra sidan Atlanten på olika sätt får veta mer om vad som låg bakom det som hänt honom och format hans liv. In i det sista får Washington Black veta mer om sig själv och om människorna omkring sig. Tillsammans med Wash växer boken till en rik och nyanserad skildring av plågor som kan vara både fysiska och själsliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar