Everything Under av Daisy Johnson

Gretels mamma har kommit tillbaka, eller rättare sagt, Gretel har hittat henne igen efter sexton år, halva Gretels liv. Nu sitter de i Gretels hus och hon försöker hindra sin mamma från att försvinna igen. Gretels minnen kommer tillbaka medan mammans språk håller på att försvinna; orden som står i ordboken blandas bort med språket som mamman uppfann när Gretel var liten, men efter hand försvinner fler och fler ord.

Bokens olika delar har kapitelrubriker som återkommer: The Cottage, The Hunt, The River. De många årens letande efter att ha kommit på fötter mynnade ut i ett återfinnande av mamman via en rad av underliga sammanträffanden. Precis som historien om Gretel och mamma Sarah hänger på människor som kommer och går ut ur varandras liv, måste Gretel leta sig tillbaka via en annan människa, Marcus, som fanns i deras liv i en månad. En annan kvinna, Fiona; en bortsprungen hund och ett skrämmande väsen i vattnet är vad måste sökas och finnas av människorna som varken nu eller då har riktigt fäste i tillvaron.

Av affärerna, maten, sjukhusen och annat känner vi igen vår samtid, men Everything Under utspelar sig i vår värld men med andra regler. Längs floden bor människor i båtar, inte nödvändigtvis i kontakt med samhället. Hunger är en återkommande drivkraft, men personer i berättelsen verkar ändå kunna leva utan mat i veckor. Människor kommer vandrande och man bjuder in dem att stanna och flytta in.

Kapitlen från nutid berättas i jagform av Gretel, men efter hand är det andra berättelser än hennes som tar över. Minnena från barndomen på båten varvas med historien om ett annat barn, Marcus, som lämnar sitt hem och flyr längs floden. Marcus, den frånvarande, den som alla söker efter, den som egentligen inte skulle kunna ha en röst i berättelsen, hans fascinerande historia växer och tillsammans med den lekfulla men dominanta Sarah pressar han ut Gretels historia i periferin. Det är sorgligt men inte konstigt att Gretels liv hamnar i skuggan i hennes egen berättelse; glimtarna från hennes liv visar att det fortfarande är alla de frånvarande människorna och händelserna för länge sedan som kan dyka upp som minnen och skaka om den lilla ordning hon ändå har i sitt liv.

Daisy Johnsons bok liknar en myt berättad i modern tid, med blick för alla försvårande detaljer och återverkningar på dem som knuffas ur sin bana när ödet drar förbi. Jag tycker om Everything Under, men tycker också att den är litet för komplext konstruerad för att bli personlig. Johnson har tidigare skrivit noveller och jag har läst och uppskattat en av dem. Jag ser fram emot att läsa mer av henne och hoppas att hon, om hon fortsätter skriva romaner, kan ge sina karaktärer litet mer djup och sammanhang.