På riktigt fina fredagar bjuds det i Grünewaldsalen på så väl god soppa som skön kammarmusik. Markus Maskuniitty (horn) och Martin Sturfält (piano) spelade tre intressanta stycken; två korta och ett långt. Det första, Henri Büssers
La chasse de Saint Hubert för horn och piano (1937), var ett utmanande stycke där hornisten fick visa sin virtuositet och hornets olika klanger. Utan att veta mer om Hubertusjakter än det jag som ung läst i hästböcker, levde jag mig in vad som lät som ett jaktsällskap ivrigt framdundrande genom skogen, så två stillsamma och sorgligare partier i sympati med den upphunna räven, men till slut jaktlagets triumf. Dock berättade efteråt Markus Maskuniitty inlevelsefullt om den ursprunglige Sankt Hubertus hjortjakt på långfredagen, vilket skapade nya bilder (och en länk till
framtidens förvirrade mytologi).
Nästa korta men uttrycksfulla stycke var
Ballade för horn och piano av Jeanne Demessieux (1958). Horn och piano fick klinga skönt tillsammans, och inte bara i långsamt balladtempo utan även mer intensivt.
Konserten avslutades med Julius Röntgens
Aus Jotunheim för horn och piano (1902), en svit över norska folkvisor av den Norgeintresserade tysk/holländske Röntgen. Vare sig folkviseinslag eller naturlyrik dominerade, utan verkets satser hade olika karaktär men ändå god sammanhållning. Tredje satsen var ett dansant Andante con moto, Allegro giocoso mycket livad och uppfriskande, och i sista satsen, Lento con gran espressione fick hornet klinga såsom mellan fjälltoppar medan pianot tidvis brusade som en vårflod. De båda musikerna gjorde en god insats, och det var fint att få höra de här verken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar