"Lazzaro, Lazzaro, gör det här, Lazzaro, gör det där!" Alla jobbar hårt på tobaksodlingen, och de ropar på Lazzaro hela tiden för extra hjälp. Lazzaro blir aldrig trött eller arg, inte ens när de andra ungdomarna lurar honom. Gemenskapen mellan de två storfamiljerna i Inviolata är stor, man skrattar tillsammans och delar den torftiga maten man har. Så kommer tillsyningsmannen puttrande på sin moped, godmodig, med karameller till alla barnen, men när han räknar på utgifterna de haft och drar av dem från priset för tobaksbladen står familjerna fortfarande i skuld. Vafalls, är det två ungdomar som vill följa med tillbaka till staden? Det går inte för sig, för det måste markisinnan ge dem tillstånd.
Så kommer Markisinnan Alfonsina De Luna till Inviolata för att tillbringa några sommarveckor där, tillsammans med sin tonårsson Tancredi och tillsyningsmannens dotter. Tancredi är fruktansvärt uttråkad redan innan de kommer fram, men lyckas få litet roligt tillsammans med Lazzaro. Tancredis påhitt blir betydelsefulla för den oskuldsfulle Lazzaro som ju redan är van att göra vad man säger åt honom.
Bron till Inviolata är trasig, och vi anar att familjerna inte korsat den grunda strömmen sedan generationer tillbaka. De lever primitivt, och kanske fungerar tid och rum annorlunda på Inviolata. En av männen tycks kunna blåsa fram vind även när luften står stilla. Men vi kan se att åtminstone '90-talet har kommit världen utanför, och snart kommer världen också till Inviolata. Familjerna befrias från tobaksdrottningens slaveri, men blir det egentligen bättre för dem?
Framme i vår tid har familjerna krympt i omfång och lever i raka motsatsen till jordbruket i Inviolata; i plastbunkrar intill tågrälsen omgivna av kringflygande skräp. Världen har blivit annorlunda men det finns fortfarande människor som måste arbeta för småslantar, eller luras och stjäla för att få mat för dagen. Hur skall Lazzaro klara sig i den världen? Han ser fortfarande det värdefulla i allt omkring sig, och hans naivitet klarar honom genom några farliga situationer. Men det är inte säkert att det räcker för att klara sig i den hårdare världen vi har idag.
Så kommer Markisinnan Alfonsina De Luna till Inviolata för att tillbringa några sommarveckor där, tillsammans med sin tonårsson Tancredi och tillsyningsmannens dotter. Tancredi är fruktansvärt uttråkad redan innan de kommer fram, men lyckas få litet roligt tillsammans med Lazzaro. Tancredis påhitt blir betydelsefulla för den oskuldsfulle Lazzaro som ju redan är van att göra vad man säger åt honom.
Bron till Inviolata är trasig, och vi anar att familjerna inte korsat den grunda strömmen sedan generationer tillbaka. De lever primitivt, och kanske fungerar tid och rum annorlunda på Inviolata. En av männen tycks kunna blåsa fram vind även när luften står stilla. Men vi kan se att åtminstone '90-talet har kommit världen utanför, och snart kommer världen också till Inviolata. Familjerna befrias från tobaksdrottningens slaveri, men blir det egentligen bättre för dem?
Framme i vår tid har familjerna krympt i omfång och lever i raka motsatsen till jordbruket i Inviolata; i plastbunkrar intill tågrälsen omgivna av kringflygande skräp. Världen har blivit annorlunda men det finns fortfarande människor som måste arbeta för småslantar, eller luras och stjäla för att få mat för dagen. Hur skall Lazzaro klara sig i den världen? Han ser fortfarande det värdefulla i allt omkring sig, och hans naivitet klarar honom genom några farliga situationer. Men det är inte säkert att det räcker för att klara sig i den hårdare världen vi har idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar