måndag 2 april 2018

Neptune's Brood av Charles Stross

Det har gått hundratals år sedan den förra boken i Charles Stross löst sammanhållna serie om vårt universum befolkat av robotar. I Saturn's Children hade det bara gått fyra sekler sedan mänskligheten dog ut, och försök var i gång att återskapa människan. I Neptune's Brood har det skett tre gånger om med nya utdöenden däremellan. Just nu finns det Fragiles, och omsorgen om dem har utvecklats till kult och blivit kyrkor.

På ett missionärt kyrkskepp med en last av döda och skadade Fragiles och tillika döda och skadade tjänande robotar tar Krina Buchhaltung Historiker Alizond-114 tjänst, för att billigt och någorlunda snabbt ta sig till planeten Shin-Tethys i Dojima-systemet. Ja, det är numera utanför solsystemet som nya kolonier sprider sig, till planeter med andra förutsättningar för liv, vilket går att anpassa sig till för livsformer som bygger på mekanik. Dock är det fysiska resandet mellan stjärnor fortfarande något som tar tid, trots möjligheten att stråla sitt medvetande med ljushastighet för nedladdning i en ny kropp vid ankomst. Det har gett upphov till en ny klassificering av ekonomi och finans, där att investera i tusenårsprojekt som kolonisering av nya system mäts i slow money, där varenda dollar är dyrbar och omgärdad med protokoll för säkerhet. I den ekonomin är Krina och hennes systrar nyttiga med sina kunskaper om den sortens transaktioner och intelligens och noggrannhet nog för att nysta sig fram till monetära försäkringar som är oinlösta av giltiga skäl (innehavarens naturliga död) eller skummare anledningar.

En handling som bygger på försäkringsbedrägerier och komplicerade finansiella instrument, det låter väl jättetråkigt? Och det är det också! Fastän Stross blandar in fladdermusformade rymdpirater och sjöjungfruliv i vattenplaneten Shin-Tethys djup har han en förmåga att beskriva allt på så trögfotad prosa och med sådan brist på poesi att både läsningen och handlingen rullar trögt. Då och då lyfter det för en sida, när det glimtar till hur väldigt annorlunda de nya världarna är och hur en människa inte skulle kunna leva där, precis som i Saturn's Children. Å andra sidan gör han det fortfarande inte begripligt varför framtidens robotar väljer att göra sig själva så människolika, med beroende av mat,  luft och annat som gör oss bräckligare än mekaniska livsformer. Något jag hann glädja mig åt var att denna bokens huvudrollsinnehavare inte var porr-robotar, så att vi slipper osexiga samlagsskildringar, men visst hinner Stross skriva in en onödig scen med en levande inkubator för människor, Gravid Mother, som beter sig ologiskt och närmast hysteriskt under sitt viktiga uppdrag.

Mitt i boken släpper Stross fram en annan ledtråd till de ekonomiska förvecklingarna: den mystiska kolonin Atlantis, vars försvinnande orsakat disruption hos investerarna - eller var det egentligen en konspiration mellan tusentals bedragare med tålamod att vänta i hundratals år på utdelning? Att kolonin skulle inrikta sig på forskning om resor snabbare än ljuset har också implikationer på de finansiella systemen, vare sig de lyckats eller ej. Men trots detta förblir Neptune's Brood en trögläst och till största delen ointresssant bok.

Fler böcker av Charles Stross:
Singularity Sky
Saturn's Children

Inga kommentarer: