Även när grafiken var skruttig på 80-talet var det spännande att spela dataspel. Nu är grafiken mycket bättre, och år 2045 kommer den att vara så mycket bättre att man hellre vill leva i den virtuella världen OASIS än i den verkliga. Det beror förstås också på att livet på jorden är smutsigt och hårt för de flesta, men i OASIS kan man se ut som man vill och leva sitt drömliv på Minecraftplaneten, Hogwartsplaneten eller vilken värld som bäst motsvarar ens drömmar.
OASIS är (i stort sett) en enda mans skapelse, James Halliday, och när han dog testamenterade han hela kontrollen till den som löser ett antal problem och hittar de tre nycklarna han gömt i OASIS. Åren har gått och ingen har lyckats vinna de arrangerade tävlingarna och hitta ens den första nyckeln. Eftersom kontrollen över OASIS är ett mångtriljongeschäft som kommer att hålla i åratal framöver, har det bildats bolag som skickar in arméer av dataspelare i OASIS för att tävla med de många enskilda tävlare som hoppas på att vinna en väg ut ur slummen.
En av dem är Wade Watts, som gärna lämnar sin trailerpark för att tävla i OASIS. Till den regelbundna racertävlingen/hinderbanan genom New York kommer alla seriösa gunters - egg hunters. Wade känner igen Art3mis, den coola gamern som alla talar om! Litet småsnack i farten och Wade har förlorat sitt hjärta till Art3mis. Men de är fortfarande konkurrenter i tävlingen - eller? Art3mis vill jaga ensam, men Wade har en grupp vänner för gemensamt stöd vid verkliga problem; Daito, Sho och Aech. Det är bra, till och med livsnödvändigt, när storbolaget IOI upptäcker att ungdomarna är farliga konkurrenter om slutpriset.
Filmen Ready Player One har stuvat om en del från förlagan, boken med samma namn, med hjälp av författaren Ernest Cline som här varit med och skrivit manus. Tävlingens fokus är fortfarande på James Halliday själv och hans 80-talsnostalgi - ett smart knep för att få oss med minnen av 1980-talet att känna våra nostalgisträngar vibrera. Men CGI:n i filmen är inte begränsad till 80-talsestetik, utan är smart och slick, uppdaterad för 2018 och med många snabba inlån från ikoniska filmer och serier som Tillbaka Till Framtiden, TRON och Battlestar Galactica. På ett diskotek i den virtuella världen går en snygg dansscen i viktlöshet över i en intensiv fight mot fiender i alla vinklar. I den verkliga världen är biljakterna inte lika tjusiga, men nog så farliga.
När filmen går mot sitt slut och scenerna av "belöna hjälten" och "folkets jubel" blir så många att det blir litet pinsamt, kan man påminna sig om att det är ytterligare en blinkning till 80-talet när det var standard (tänk slutscenerna i Ghostbusters). Ready Player One berättar i förbifarten om en värld som är ganska grym, men är övervägande en underhållningsfilm med mycket familjevänlig action och humor, och som sådan är den riktigt bra.
OASIS är (i stort sett) en enda mans skapelse, James Halliday, och när han dog testamenterade han hela kontrollen till den som löser ett antal problem och hittar de tre nycklarna han gömt i OASIS. Åren har gått och ingen har lyckats vinna de arrangerade tävlingarna och hitta ens den första nyckeln. Eftersom kontrollen över OASIS är ett mångtriljongeschäft som kommer att hålla i åratal framöver, har det bildats bolag som skickar in arméer av dataspelare i OASIS för att tävla med de många enskilda tävlare som hoppas på att vinna en väg ut ur slummen.
En av dem är Wade Watts, som gärna lämnar sin trailerpark för att tävla i OASIS. Till den regelbundna racertävlingen/hinderbanan genom New York kommer alla seriösa gunters - egg hunters. Wade känner igen Art3mis, den coola gamern som alla talar om! Litet småsnack i farten och Wade har förlorat sitt hjärta till Art3mis. Men de är fortfarande konkurrenter i tävlingen - eller? Art3mis vill jaga ensam, men Wade har en grupp vänner för gemensamt stöd vid verkliga problem; Daito, Sho och Aech. Det är bra, till och med livsnödvändigt, när storbolaget IOI upptäcker att ungdomarna är farliga konkurrenter om slutpriset.
När filmen går mot sitt slut och scenerna av "belöna hjälten" och "folkets jubel" blir så många att det blir litet pinsamt, kan man påminna sig om att det är ytterligare en blinkning till 80-talet när det var standard (tänk slutscenerna i Ghostbusters). Ready Player One berättar i förbifarten om en värld som är ganska grym, men är övervägande en underhållningsfilm med mycket familjevänlig action och humor, och som sådan är den riktigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar