Du är bäst i världen, du är hyllad för din teknik och uthållighet, men din vinstsumma är bara en hundradel av den andre världsmästarens. Varför? För du är kvinna och han är man. Så har det alltid varit, och varför ändra det nu, på 1970-talet, bara för att rödstrumporna tjatar? Så var läget för Billie Jean King och de övriga kvinnliga tennisspelarna år 1973, när de tog upp frågan med tennisförbundet i USA. "Kvinnor är helt enkelt inte lika bra som män" var ett av svaren. "Men vi drar ju lika många åskådare till våra matcher" borde ha övertygat såväl sponsorer som förbundsledningen, men icke. När då de kvinnliga toppspelarna bröt sig ur, bildade ett eget förbund och turnerade runt landet för matcher, fick de stor uppmärksamhet, både positiv och negativ.
Bobby Riggs var vid det laget 55 år och inte längre i den toppform han haft då han vunnit Wimbledon. Han kände sig ändå rätt säker på att han skulle kunna slå den kvinnliga världsmästaren, och snackade brett om det påhejat av andra grabbar som tyckte att jämställdheten gått för långt. Skrävlandet tog sig överdrivna, "skämtsamma" former, vilket är ett välkänt sätt att få motståndaren att både se tråkig ut och inte helt ta dig på allvar. Filmen Battle Of The Sexes skildrar händelserna som ledde fram till matchen med samma namn. Länge försökte Billie Jean King undvika att anta Bobby Riggs utmaning, men till slut kunde hon inte ignorera skrävlaren som ville "put the show back in chauvinism".
Mitt intresse för sport är nära noll, men filmer om ämnet kan vara nog så engagerande; träningen, att hantera både framgång och motgång, spänningen inför en viktig match. I Battle Of The Sexes tar detta och maktspelet mot omgivningen ungefär lika stor plats. Men så - mitt i allt detta stannar tiden upp och allt utanför försvinner. Omhändertagen av hårfrisörskan Marilyn Barnett försvinner allt annat, och det enda som finns kvar är de två och deras attraktion och begynnande kärlek. Den kärleken måste hållas hemlig inför en omvärld som vill se de kvinnliga spelarna, i synnerhet den gifta Billie Jean King, som helylletjejer.
Filmen visar riskerna kvinnorna måste ta genom att satsa på sin sport, och bevisa att kvinnors tävlingar är lika intressanta som männens, och i än högre grad måste Bille Jean King bevisa det genom den högprofilerade matchen mot Bobby Riggs. De båda spelas nyanserat, inlevelsefullt och porträttlikt av Emma Stone respektive Steve Carell. Filmen är i övrigt full med kända namn i birollerna - Sarah Silverman, Bill Pullman, Elizabeth Shue, Fred Armisen med flera - och kanske just för att de inte presenteras explicit framstår birollerna som kompletta och intressanta människor i egen rätt. En styrka i prövande tider är den magnifike Alan Cumming som spelarnas kläddesigner.
Det är hårresande att se och höra de kommentarer som fälls om de kvinnliga spelarna, sexistiska och nedlåtande, även från officiella kommentatorer på TV-bolagen. Vi kan vara tacksamma för att kvinnorna i Women's Tennis Association gjorde sitt till för att ändra attityden mot självständiga kvinnor, och Battle Of The Sexes visar en viktig period i den historien. Men framför allt är filmen underhållande i handling, personskildringar och enskilda scener, och mycket sevärd.
Bobby Riggs var vid det laget 55 år och inte längre i den toppform han haft då han vunnit Wimbledon. Han kände sig ändå rätt säker på att han skulle kunna slå den kvinnliga världsmästaren, och snackade brett om det påhejat av andra grabbar som tyckte att jämställdheten gått för långt. Skrävlandet tog sig överdrivna, "skämtsamma" former, vilket är ett välkänt sätt att få motståndaren att både se tråkig ut och inte helt ta dig på allvar. Filmen Battle Of The Sexes skildrar händelserna som ledde fram till matchen med samma namn. Länge försökte Billie Jean King undvika att anta Bobby Riggs utmaning, men till slut kunde hon inte ignorera skrävlaren som ville "put the show back in chauvinism".
Filmen visar riskerna kvinnorna måste ta genom att satsa på sin sport, och bevisa att kvinnors tävlingar är lika intressanta som männens, och i än högre grad måste Bille Jean King bevisa det genom den högprofilerade matchen mot Bobby Riggs. De båda spelas nyanserat, inlevelsefullt och porträttlikt av Emma Stone respektive Steve Carell. Filmen är i övrigt full med kända namn i birollerna - Sarah Silverman, Bill Pullman, Elizabeth Shue, Fred Armisen med flera - och kanske just för att de inte presenteras explicit framstår birollerna som kompletta och intressanta människor i egen rätt. En styrka i prövande tider är den magnifike Alan Cumming som spelarnas kläddesigner.
Det är hårresande att se och höra de kommentarer som fälls om de kvinnliga spelarna, sexistiska och nedlåtande, även från officiella kommentatorer på TV-bolagen. Vi kan vara tacksamma för att kvinnorna i Women's Tennis Association gjorde sitt till för att ändra attityden mot självständiga kvinnor, och Battle Of The Sexes visar en viktig period i den historien. Men framför allt är filmen underhållande i handling, personskildringar och enskilda scener, och mycket sevärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar