Genom åren har jag hört och läst en del om Elgaland-Vargaland, den statsbildning som konstnärerna Carl Michael von Hausswolff och Leif Elggren grundade för 25 år sedan. Tydligen är det en vanlig (barndoms-)dröm att skapa ett rike av allt det land som utgörs av gränsen mellan existerande länder, och det var det riket som konstnärskompisarna utropade. Jag hör själv inte till dem som haft den fantasin, men tyckte instinktivt illa om arrogansen i att lägga beslag på andras drömmar.
Den modesta utställningen på Moderna Muséet visar ett rike i krig med sig själv: några tavlor som utropar alla kungars död på några större språk; redogörelser för nationaldrycker och nationalrätter; videofilmer från fester till landets ära. En display visar ett dussintal ifyllda ansökningshandlingar för medborgarskap i landet, varav alla utom en är från konstgrabbarnas kuratorskompisar. Den sista tycks vara en av de många ansökningar som skickades in av ambitiösa människor i utvecklingsländer, hoppfulla människor som trodde på att det av regenterna garanterade medborgarskapet i Elgaland-Vargaland skulle vara starten för ett nytt liv.
Upplägget och i synnerhet festfilmerna förstärker intrycket av Elgaland-Vargaland som en klubb för inbördes beundran. Jag önskar att Sveriges kulturscen vore större och bättre än så här.
Länk till Moderna Muséets sida om utställningen
Den modesta utställningen på Moderna Muséet visar ett rike i krig med sig själv: några tavlor som utropar alla kungars död på några större språk; redogörelser för nationaldrycker och nationalrätter; videofilmer från fester till landets ära. En display visar ett dussintal ifyllda ansökningshandlingar för medborgarskap i landet, varav alla utom en är från konstgrabbarnas kuratorskompisar. Den sista tycks vara en av de många ansökningar som skickades in av ambitiösa människor i utvecklingsländer, hoppfulla människor som trodde på att det av regenterna garanterade medborgarskapet i Elgaland-Vargaland skulle vara starten för ett nytt liv.
Upplägget och i synnerhet festfilmerna förstärker intrycket av Elgaland-Vargaland som en klubb för inbördes beundran. Jag önskar att Sveriges kulturscen vore större och bättre än så här.
Länk till Moderna Muséets sida om utställningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar