Bascombe är frånskild, exfrun bor i närheten med de två barnen, den äldste sonen som dog ung ligger begravd på den lokala kyrkogården. De otrohetsaffärer som började redan innan skilsmässan bar alla på ett försök att hitta en ny normalitet; ett nytt vardagsliv i en annan stad, med en annan fru.
Frank Bascombe är i trettioårsåldern men verkar trettio år äldre i sin energilösa livsstil; en brist på humor, en brist på äventyr trots de många resorna, en uppgivenhet inför livet. Så många gånger upprepar han hur tillfreds han är med det begränsade, förutsägbara livet att man förstår att han ljuger hårt för sig själv. Motgångar och förolämpningar möts med ett stelt leende, ytterligare ett försök att lägga locket på alla konflikter. Dialogerna med flickvännen är smärtsamma exempel på människor som talar förbi varandra.
Det kan inte fortsätta så för alltid. I bokens sista fjärdedel börjar det pysa ur tryckkokaren. Äntligen! Som läsare hade jag sånär gett upp hoppet om Bascombe och boken. Richard Fords prosa är snustorr, och gör varenda miljöskildring utdragen och långtråkig. Även när jag intalade mig att det var ett medvetet stilgrepp, och att det är nyttigt att läsa även om människor som varken väcker sympati eller nyfikenhet, var det svårt att hålla intresset uppe så länge som det behövdes. Det sista femtiotalet sidor gav dock utdelning, det var hit historien var på väg. Det finns fler böcker om Frank Bascombe, och jag tänker följa honom en bit till.
Fler böcker av Richard Ford:
Independence Day
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar