Fritz Langs stilbildande stumfilm Metropolis från 1927 har klippts om många gånger, och framförts med varierande musik eller ingen alls. Nu har The Metrophonic Orchestra valt ut en två timmar lång version av filmen som liknar premiärversionen, och satt sin egen framsynta musik till den. Med piano, viola, kontrabas, synt, slagverk och dator skapar de ett futuristiskt ljud som harmonierar med filmen och lyfter fram handlingen.
En stadig puls illustrerar hamrandet från maskinerna som driver den högt utvecklade staden Metropolis, men också de koreograferat dystra arbetarnas marsch - lika tyngda såväl på väg till som från skiftet. Filmens huvudroll, den skönt teatraliske Freder, ser i en syn maskinrummet förvandlas till forntida offerkammare som slukar människoliv. Sedan ser han en verklig syn som kommer att förändra hans liv: den vackra Maria från de fattiga områdena, som får upp hans ögon för att arbetarbarnen är hans syskon i världen.
Liksom Freder förtrollas vi av Marias intensiva, lysande blick och finmejslade ansikte. Hennes anletsdrag är som gjorda för att förevigas inte bara på film, utan som den förkroppsligade maskinmänniskan som uppfinnaren Rotwang lägger den sista touchen på. På så vis kan Joh Fredersen, stadens härskare och tillika Freders far, lura de arbetande massorna som lyssnar till Maria att istället göra uppror, enligt hans listiga plan att fängsla dem hårdare.
Att det är nästan nittio år sedan filmen skapades gör det ännu mer fascinerande att se den; såväl visionen av framtidsstaden som genomförandet är intelligenta och snyggt gjorda. Panoramascenerna över de höga husen och den flytande trafiken på vägbroar och genom luften blir inte mindre imponerande för att man ser att de är skapade i studio, liksom kvarteren som krossas av de inbrytande vattenmassorna när Metropolis börjar skakas från grunden.
Genom allvar, flärd, spänning och romantik ledsagas åskådarna av The Metrophonic Orchestras kongeniala musik, en musik som hjälper en att känna att man ser något från såväl förra århundradet som nästa. Metropolis med The Metrophonic Orchestra är en skön upplevelse, och nu längtar jag efter att se fler stumfilmer med levande orkester.
En stadig puls illustrerar hamrandet från maskinerna som driver den högt utvecklade staden Metropolis, men också de koreograferat dystra arbetarnas marsch - lika tyngda såväl på väg till som från skiftet. Filmens huvudroll, den skönt teatraliske Freder, ser i en syn maskinrummet förvandlas till forntida offerkammare som slukar människoliv. Sedan ser han en verklig syn som kommer att förändra hans liv: den vackra Maria från de fattiga områdena, som får upp hans ögon för att arbetarbarnen är hans syskon i världen.
Liksom Freder förtrollas vi av Marias intensiva, lysande blick och finmejslade ansikte. Hennes anletsdrag är som gjorda för att förevigas inte bara på film, utan som den förkroppsligade maskinmänniskan som uppfinnaren Rotwang lägger den sista touchen på. På så vis kan Joh Fredersen, stadens härskare och tillika Freders far, lura de arbetande massorna som lyssnar till Maria att istället göra uppror, enligt hans listiga plan att fängsla dem hårdare.
Att det är nästan nittio år sedan filmen skapades gör det ännu mer fascinerande att se den; såväl visionen av framtidsstaden som genomförandet är intelligenta och snyggt gjorda. Panoramascenerna över de höga husen och den flytande trafiken på vägbroar och genom luften blir inte mindre imponerande för att man ser att de är skapade i studio, liksom kvarteren som krossas av de inbrytande vattenmassorna när Metropolis börjar skakas från grunden.
Genom allvar, flärd, spänning och romantik ledsagas åskådarna av The Metrophonic Orchestras kongeniala musik, en musik som hjälper en att känna att man ser något från såväl förra århundradet som nästa. Metropolis med The Metrophonic Orchestra är en skön upplevelse, och nu längtar jag efter att se fler stumfilmer med levande orkester.
1 kommentar:
Jag har sett Metropolis en gång förut och hade lite problem att hålla koncentrationen på filmen (jag minns det som att den var helt stum). När jag såg den med ackompanjemang av orkesterns futuristiska musik är närvaron helgjuten. Jag hoppas verkligen att kunna se fler gamla filmer till deras musik!
Skicka en kommentar