Kvällen med Jenny Erpenbeck är främst dedikerad boken Aller Tage Abend, hennes senast utkomna på svenska, då under namnet Natt för gott. Författarinnan börjar med att läsa första sidan ur boken på tyska, stillsamt men inlevelsefullt. Därefter vidtog samtalet med Jenny Tunedal, där Erpenbeck berättade om sin bok och hur hon tänkt när hon skrivit den, med många modesta "na, ja..." instuckna framför förklaringarna.
Aller Tage Abend ger fem olika varianter på en människas liv och död; hon dör på olika platser och på olika sätt och under olika omständigheter i livet varje gång (och undkommer också just den döden fem olika gånger och lever vidare). Detta belyser också det faktum att en människas biografi kan bli för ensidig - man kan se på hennes liv från många olika håll, och det illustreras av de olika livsskedena i huvudpersonens liv.
Det räckte inte för Jenny Erpenbeck att skriva om en person som dör; hon behövde se på det från flera håll. Med varje död försvinner ju en hel värld, och i boken syns det att en människa är en korspunkt av många möjliga vägar för hennes närstående.
Boken handlar också om gränser mellan människor; flera gånger händer det att människor ljuger för sina barn, för att skydda dem, vilket inte alltid leder till något bättre. När sedan människan med hemligheten dör betyder den inget längre - Jenny Erpenbeck säger att döden öppnar hemligheterna, något jag inte riktigt kan tolka och får fundera vidare på. I boken illustreras också hur undanhållna fakta låter människor förlora sin historia; huvudpersonens son betraktar Goethes samlade band i en antikvitetsaffär och vet inte att de en gång ägdes av hans mormorsmor.
En annan gräns eller kanske koppling är den mellan att skriva och att leva, draget till sin spets i bokavsnittet i Moskva, där rätt eller fel utsagor i självangivelsen betyder liv eller död för den som skriver. Erpenbeck slogs av dödens närhet när hon läste en bok av Reinhard Müller (bosatt i Sverige) om skådeprocesser under Sovjettiden: uttrycksfulla tal i dåtidens nu av författare som hon visste skulle vara döda tre månader senare. Med boken har hon inkorporerat en erfarenheter från sin egen farmor, som i ungdomen var entusiastisk kommunist, blev desillusionerad av tiden i Sovjet men anmodades att inte sätta det på pränt av politiska Kamrater "för att inte fienderna skulle kunna vända det mot dem". Erpenbeck, som vuxit upp med en kommunism som främst bars av åldrade, trötta människor, fick för boken leva sig in i att vara ung och brinna för idéer som man trodde skulle förbättra världen.
Annan research som Jenny Erpenbeck gjorde var att besöka den judiska kyrkogården i Wien, huset där mormodern växte upp och Lemberg, och söka på internet, förstås. Något hon funnit, som hon inte hade kunnat hitta på själv, var listor över priserna på judiska familjers ägodelar när de såldes till tyska familjer under kriget. (Dessa listor har ju en central och bitande plats i Heimsuchung/Hemsökelse.) Listor och förordningar skapas av människor som inte är stora tänkare. Det kalla språket döljer många känslor. Men under ytan finns det så mycket som inte sägs ut, och det är det som intresserar Erpenbeck. Det är mycket intressant att få höra, eftersom det är så jag uppfattar hennes egna böcker: det strama, analytiska språket antyder mycket mer, och det blir än mer kraftfullt för att så mycket hålls strax utom synhåll.
Böcker av Jenny Erpenbeck:
Wörterbuch
Heimsuchung
Aller Tage Abend
Aller Tage Abend ger fem olika varianter på en människas liv och död; hon dör på olika platser och på olika sätt och under olika omständigheter i livet varje gång (och undkommer också just den döden fem olika gånger och lever vidare). Detta belyser också det faktum att en människas biografi kan bli för ensidig - man kan se på hennes liv från många olika håll, och det illustreras av de olika livsskedena i huvudpersonens liv.
Det räckte inte för Jenny Erpenbeck att skriva om en person som dör; hon behövde se på det från flera håll. Med varje död försvinner ju en hel värld, och i boken syns det att en människa är en korspunkt av många möjliga vägar för hennes närstående.
Boken handlar också om gränser mellan människor; flera gånger händer det att människor ljuger för sina barn, för att skydda dem, vilket inte alltid leder till något bättre. När sedan människan med hemligheten dör betyder den inget längre - Jenny Erpenbeck säger att döden öppnar hemligheterna, något jag inte riktigt kan tolka och får fundera vidare på. I boken illustreras också hur undanhållna fakta låter människor förlora sin historia; huvudpersonens son betraktar Goethes samlade band i en antikvitetsaffär och vet inte att de en gång ägdes av hans mormorsmor.
En annan gräns eller kanske koppling är den mellan att skriva och att leva, draget till sin spets i bokavsnittet i Moskva, där rätt eller fel utsagor i självangivelsen betyder liv eller död för den som skriver. Erpenbeck slogs av dödens närhet när hon läste en bok av Reinhard Müller (bosatt i Sverige) om skådeprocesser under Sovjettiden: uttrycksfulla tal i dåtidens nu av författare som hon visste skulle vara döda tre månader senare. Med boken har hon inkorporerat en erfarenheter från sin egen farmor, som i ungdomen var entusiastisk kommunist, blev desillusionerad av tiden i Sovjet men anmodades att inte sätta det på pränt av politiska Kamrater "för att inte fienderna skulle kunna vända det mot dem". Erpenbeck, som vuxit upp med en kommunism som främst bars av åldrade, trötta människor, fick för boken leva sig in i att vara ung och brinna för idéer som man trodde skulle förbättra världen.
Annan research som Jenny Erpenbeck gjorde var att besöka den judiska kyrkogården i Wien, huset där mormodern växte upp och Lemberg, och söka på internet, förstås. Något hon funnit, som hon inte hade kunnat hitta på själv, var listor över priserna på judiska familjers ägodelar när de såldes till tyska familjer under kriget. (Dessa listor har ju en central och bitande plats i Heimsuchung/Hemsökelse.) Listor och förordningar skapas av människor som inte är stora tänkare. Det kalla språket döljer många känslor. Men under ytan finns det så mycket som inte sägs ut, och det är det som intresserar Erpenbeck. Det är mycket intressant att få höra, eftersom det är så jag uppfattar hennes egna böcker: det strama, analytiska språket antyder mycket mer, och det blir än mer kraftfullt för att så mycket hålls strax utom synhåll.
Böcker av Jenny Erpenbeck:
Wörterbuch
Heimsuchung
Aller Tage Abend
2 kommentarer:
Så roligt att du var där! Jag ska läsa din text ordentligt senare, är ungefär halvvägs in i den omtalade boken nu och vill läsa klart först! Förstår inte varför jag inte läst henne tidigare..
Visst är den omvälvande? Jag har hunnit börja i hennes senaste bok, Gehen, Ging, Gegangen. Det kommer nog att dröja tills jag läst ut den, dock, men det är bra så att handlingen får sjunka in under tiden.
Skicka en kommentar