Det var tre seriösa stråkkvartetter som de unga, talangfulla musikerna i Elias String Quartet framförde i den fullsatta Grünewaldsalen. Haydns Stråkkvartett i Ess-dur op 64:6 (1790) inledde så behagligt, som om vi alla vore inbjudna till en soaré med vänskaplig stämning. Men trots de lätta, sköna melodierna hade kvartetten genomgående en skärpa och ett allvar, som gjorde att den var mer än bara underhållning.
Än mer allvarstyngd var Benjamin Brittens Stråkkvartett Nr 3 (1975), som fick urpremiär två veckor efter kompositörens död. I speciellt den andra och den sista satsen skapar instrumentens stämmor intrikata melodier som hakar i varandra och skapar något större. Men allra bäst tycker jag om den långasamma tredje satsen. Den är stark men samtidigt bräcklig som en istapp. Det krävs Eliaskvartettens skicklighet och innerlighet för att få detta krävande verk att klinga så sorgset och underbart på samma gång.
Lika djupt engagemang och kunnande uppvisade ensemblen i dagens sista stråkkvartett, Stråkkvartett Nr 6 i f-moll "Requiem for Fanny" (1847) av Mendelssohn-Bartholdy. Sorgen efter den älskade systern Fannys död genomsyrar verket, som går från utrop av bedrövelse över stillsam saknad till ytterligare rop i protest mot smärtan. Än en gång kunde Eliaskvartetten förmedla känslorna med exakthet och stark inlevelse.
Vi fick ändå ett ljusare avsked med en dansant vals ur Brittens Tre divertimenti. Men efter det rika programmet har jag inte fått nog av Elias String Quartet, utan hoppas att de återkommer till Sverige många gånger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar