Jag kan inte sammanfatta handlingen i Double Star bättre än så här, som baksidestexten på en kioskdeckare. Det är möjligt att jag har läst boken förut, under mina tonår då jag slukade allt av Heinlein och andra sf-författare som biblioteket kunde erbjuda. Vare sig jag har läst boken eller ej var det busenkelt att gissa precis vad som skulle hända i varje kapitel.
Robert A. Heinlein är en science fiction-författare med spännande, om än daterade, idéer om framtida tekniker och hur människan förhåller sig till dem. Double Star innehåller knappt ett uns av hans visioner, och förutom de korta mötena med marsianer och en returresa till Mars nästan inget som andas science fiction. Däremot är boken full av banala ordväxlingar, tunna karaktärsskildringar och en (1) söt flicka som är någorlunda intelligent men driven av sitt bultande hjärta.
Heinlein skrev visionära romaner såväl före som efter Double Star. Därför är det irriterande att det var just den här undermåliga boken som gav honom hans första Hugopris. Visserligen var priset nyinstiftat, och han kom att få det igen senare för mycket bättre böcker. Men att de tre första Hugopriserna för bästa roman gavs till dylika lågvattenmärken bidrog kanske till att många hade svårt för att ta science fiction på allvar.
Nåväl, jag fortsätter min privata tidsresa i form av genomläsning av Hugoprisvinnarna från början till slut och ser fram emot kommande sense of wonder.
Fotnot: Längst ned i kommentarstråden till den här underhållande artikeln finns en anekdot rörande Double Star.
Fler böcker av Robert A. Heinlein
Have Space Suit - Will Travel
Starship Troopers
Stranger In A Strange Land
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar