Infinity's Shore av David Brin

Infinity's Shore, den andra boken i den andra Uplift-trilogin tar vid exakt där den första, Brightness Reef, slutade. Och, som det visade sig, så är den även en direkt efterföljare till Startide Rising i den första Uplift-trilogin. Det är intressant, för jag uppfattade den ursprungliga Uplift-trilogin som tre nedslag på helt olika platser och tider i det vida universum, myllrande av liv som David Brin beskriver för oss.

Det känns å ena sidan bra att få veta fortsättningen på det spännande äventyret som utspelade sig i Startide Rising, inte bara för att det slutade i en vild flykt och med Jorden hotat av flera stridslystna raser, utan för att den innehöll en viktig ledtråd till den kosmologi som Brin tänkt ut.

Å andra sidan innehåller Infinity's Shore inte någon förklaring till mysteriet som upptäcktes i Startide Rising, utan är en fortsättning och utvidgning på det som började hända på planeten Jijo i boken Brightness Reef. Äntligen börjar jag komma ihåg skillnaden på de olika tänkande raserna på Jijo från kapitel till kapitel. Men den begränsade världen och den outvecklade tekniken utgör tyvärr ingen bra miljö för en bärande historia. Ögonblick av insikt blandas med många återkommande strider mellan de olika fraktionerna av den primitiva civilisationen, och det engagerar mg inte.

Å tredje sidan finns det ett intressant tema som är nytt för den här boken: var det så att människan hade "faddrar" på sin väg mot intelligens och vetenskaplig utveckling? Det är ju många andra civilisationer i de fem galaxerna som inte tror (eller ens vill tro) att människan lyckades "uplifta" sig själv utan hade hjälp av faddrar som nu inte ger sig tillkänna. Det skulle kunna vara de faddrarna som har lämnat efter sig storslagna monument som pyramiderna och Stonehenge, och i myter blir omsjungna som högresta, vackra och kloka varelser från himlen.

Självklart är detta inte den enda science fiction-boken som likt filmen Prometheus snuddar vid denna möjlighet, men det likartade temat slår mig speciellt när en av bokens personer nämner titanen Prometheus och en annan säger "We were invited". Fast eftersom David Brin skriver så tjocka böcker med mycket ord så är det hundratals sidor emellan de styckena, och det finns en massa bihandlingar som avleder från ämnet.

Mild spoiler:
Som sagt var jag litet besviken på att handlingen åter igen utspelade sig på planeten Jijo, med sin begränsade tekniska utveckling och sina medvetet återhållsamma samhällen. Men eftersom jag redan har börjat läsa i den sista boken i Uplift-sagan, Heaven's Reach, kan jag avslöja att där får jag äntligen mitt lystmäte av kulturkrockar mellan olika livsformer, möjligheten av ett kosmiskt/gudomligt öde och riktigt mycket spänning.

Fler böcker av David Brin:

Sundiver

Startide Rising

The Uplift War  

Brightness Reef

Heaven's Reach