Sista boken i UPlift-sagan! Av titeln att döma låter det som att vi kommer att få reda på hur universum är uppbyggt, om de mytomspunna Progenitors som skapade vår intelligens finns kvar, och om de eller några andra styr vårt öde. Men redan de tidigare titlarna (Uplift War, Brightness Reef, Infinity's Shore) har lovat mer än de hållit. Eller är det jag som haft för höga förväntningar?
I förra boken, Infinity's Shore, var vi kvar på Jijo bland nybyggare som avsvurit sig högre teknologi. Tråkigt, tyckte jag. Vi fick möta besättningen från rymdfarkosten Streaker igen, och de hade varit med om spännande saker: under sin flykt genom universum hade de kommit till the Fractal World, en enorm konstruktion kring en vit stjärna dit äldre, visa civilisationer hade dragit sig tillbaka för att så småningom uppgå i något okänt större sammanhang. The Old Ones hade dessutom byggt om en av skeppets tekniker till en avancerad cyborg. Fascinerande! Men detta fick vi bara vet i korta tillbakablickar medan den mesta handlingen utspelade sig på Jijos yta.
Så äntligen får vi i Heaven's Reach det jag längtat efter hela tiden: rymdfärder, avancerad teknik, en knutpunkt där raser från (nästan) alla de kända civilisationerna möts och handlar och käbblar, utflykter i E Space som är så teoretiskt att inte alla klarar att navigera där, och en möjlig förklaring till universums utveckling. Äntligen! Och ändå så är det segt att läsa. Det beror bland annat på att berättarperspektivet byts i varje kapitel, och då lägger Brin in några återberättningar av vad som har hänt innan. Många upprepningar blir det. Dessutom är Brins historier mer av informationsförmedling än välskrivna, originella perspektiv. Det märker jag när jag börjar läsa en bok av en annan författare dagen efter att jag avslutat Heanven's Reach.
Vad är universums öde? Är vi styrda och hjälpta av några hyperintelligenta ur-figurer? Vad är människans roll bland alla civilisationer? Har David Brin byggt en spännande, fantasieggande kosmologi? Jag måste tyvärr svara nej på den sista frågan. Brin tappar de stora linjerna, fastnar i (de tråkiga) detaljerna och måste skarva i sitt världsbygge för att få allt att hänga ihop någorlunda till slutet. Det jag nog kommer att minnas bäst från Uplift-serien är hur Brin låter det uppstå liv överallt i universum där det har chansen, hur intelligens och evolution kan skapas och styras, och hur schimpanser och delfiner kan bli människornas medarbetare när vi hjälpt dem på traven.
I förra boken, Infinity's Shore, var vi kvar på Jijo bland nybyggare som avsvurit sig högre teknologi. Tråkigt, tyckte jag. Vi fick möta besättningen från rymdfarkosten Streaker igen, och de hade varit med om spännande saker: under sin flykt genom universum hade de kommit till the Fractal World, en enorm konstruktion kring en vit stjärna dit äldre, visa civilisationer hade dragit sig tillbaka för att så småningom uppgå i något okänt större sammanhang. The Old Ones hade dessutom byggt om en av skeppets tekniker till en avancerad cyborg. Fascinerande! Men detta fick vi bara vet i korta tillbakablickar medan den mesta handlingen utspelade sig på Jijos yta.
Vad är universums öde? Är vi styrda och hjälpta av några hyperintelligenta ur-figurer? Vad är människans roll bland alla civilisationer? Har David Brin byggt en spännande, fantasieggande kosmologi? Jag måste tyvärr svara nej på den sista frågan. Brin tappar de stora linjerna, fastnar i (de tråkiga) detaljerna och måste skarva i sitt världsbygge för att få allt att hänga ihop någorlunda till slutet. Det jag nog kommer att minnas bäst från Uplift-serien är hur Brin låter det uppstå liv överallt i universum där det har chansen, hur intelligens och evolution kan skapas och styras, och hur schimpanser och delfiner kan bli människornas medarbetare när vi hjälpt dem på traven.
Fler böcker av David Brin:
Sundiver
Startide Rising
The Uplift War
Brightness Reef
Infinity's Shore
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar