Riktigt så gruvligt tycker jag inte att tiden behandlar huvudpersonerna. Eller kanske är det bara jag som njuter av vemodet i hur de människor som en gång varit osäkra tonåringar blir den nya vuxengenerationen med makt över en ny värld av tonåringar, men ändå har de egna tonårsfinnarna och -förälskelserna i färskt minne. I en av novellerna komprimeras de kommande händelserna i inskjutna meningar, i stil med 'Trettio år senare skulle Xxx söka upp Yyy på nätet, och de skulle minnas de här händelserna, bli kära och gifta sig på en strand i Hawaii medan deras vuxna barn såg på.' Den sortens överlagringar är jag inte så förtjust i, men i största delen av boken sker brytningarna mellan tider mer subtilt än så.
Jennifer Egan har ett rättframt språk, som målar upp miljöer och personligheter ganska detaljerat, men också raskt för handlingen framåt. En berättelse kan ge en bakgrundshistoria som blir av vikt längre fram i boken. En viktig aspekt när man låter olika personer turas om att föra ordet, är att alla inte skall ha samma berättarröst, och det klarar Egan av tillräckligt bra. Jag tycker speciellt om det avsnitt som är skrivet ur en hemlös mans perspektiv. Hans inre monolog är lätt manisk, upptagen med några detaljer och regler som är viktiga för honom på ett självklart sätt. Andra berättelser är så spännande att jag fastnar i boken och måste läsa snabbt och komma vidare. Inte en enda sida i boken är tråkig.
Det ryktas att boken skall spelas in som serie av HBO. Det tror jag kan bli riktigt bra. A Visit from the Goon Squad är som en prick-till-prick-teckning som rör sig genom tider och miljöer. När alla punkter har passerats är det inte bara en svart linje som är dragen, utan många små färgade streck mellan oväntade punkter. Det är inte bara den stora teckningen som har fått liv, utan även varje punkt och tomrummet emellan.
Fler böcker av Jennifer Egan:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar