Under andra hälften av 1800-talet intresserade sig författare och intellektuella i Ryssland för folkets situation, de fattiga och utnyttjade som inte hade möjlighet att styra sina egna liv. När den kejserliga konstakademin fortsatte att påbjuda påkostade fester och antikens upphöjda ideal som motiv, valde en grupp begåvade studenter att bryta med akademin och bilda en egen grupp, Peredvizjniki. De använde sina goda målartekniska kunskaper till att skildra den slitsamma vardagen för de fattigaste och de mindre fattiga.
Trånga stugor och barn i slitna kläder, fattigbönder tvångsrekryterade till tunga arbeten, hjärtslitande avsked när soldater skall ut i farliga krig och trötta, hungriga människor var vad Peredvizjniki målade av. Ingenting är förskönat, om än en del motiv är komprimerade och komponerade för att förklara delar i ett händelseförlopp. Respekten för de svaga som avbildas syns i omsorgen om detaljerna. Framför allt visade målningarna ofta på orättvisor: berusade präster som göder sig av sin fattiga församling, rika slynglar som låter en utblottad handlare dansa för några slantar.
På Nationalmuseums utställning visas flera verk av Ilja Repin, bland annat den gripande Pråmdragare vid Volga där de utarbetade männen i gruppen ändå är egna individer. På flera porträtt ser man ännu tydligare hur väl Repin kan fånga en människas personlighet. Men allra mest grips jag av tavlan Den oväntade återkomsten. Den visar en av alla de som förvisades till Sibirien för brott mot tsarväldet - som har överlevt sitt straff och lyckats ta sig hem. Men vågar familjen ta emot honom med öppna armar? På hemmets vägg hänger en tavla av tsar Alexander II på lit de parade, och alla familjemedlemmar reagerar på olika sätt. Med familjeöverhuvudet förvisad till Sibirien var det ännu viktigare att inte framstå som förrädare, så kan familjen lita på att mannens brott är sonat i tsarens ögon? Kanske tar de avstånd från mannen för att hans sympatier utsatte dem alla för fara, kanske var de tsartrogna hela tiden?
Det var inte bara människor som Peredvizjniki skildrade, utan även den ryska naturen. Inte på det sättet som till exempel holländska 1600-talsmålare visade hur människan tämjt landskapet, utan en vild, orörd natur. Stora skogar och fält som inte är inbjudande sköna, men rena och klara, en motpol till det tunga livet på samhällets botten.
I en så stor grupp som Peredvizjniki fanns det variation mellan motiv och utförande. Nikolaj Ge målade många tavlor med religiöst motiv, där Kristi plågor och människornas plågor innehöll nyanser av samhällskritik. Andra konstnärer prövade starka kontraster och färger, eller rörde sig mot månbelysta landskap av romantisk art, såsom Arkhip Kuindzji.
Peredvizjniki-rörelsens engagemang och stora hantverksskicklighet skapade god konst med ett viktigt innehåll. Att de var så många och så produktiva gör att utställningen på Nationalmuseum kan visa upp ett stort urval med intressanta variationer på ett sevärt tema.
Länk till Nationalmuseums sida om Peredvizjniki
Nikolaj Kasatkin, Föräldralösa (1891)
Trånga stugor och barn i slitna kläder, fattigbönder tvångsrekryterade till tunga arbeten, hjärtslitande avsked när soldater skall ut i farliga krig och trötta, hungriga människor var vad Peredvizjniki målade av. Ingenting är förskönat, om än en del motiv är komprimerade och komponerade för att förklara delar i ett händelseförlopp. Respekten för de svaga som avbildas syns i omsorgen om detaljerna. Framför allt visade målningarna ofta på orättvisor: berusade präster som göder sig av sin fattiga församling, rika slynglar som låter en utblottad handlare dansa för några slantar.
På Nationalmuseums utställning visas flera verk av Ilja Repin, bland annat den gripande Pråmdragare vid Volga där de utarbetade männen i gruppen ändå är egna individer. På flera porträtt ser man ännu tydligare hur väl Repin kan fånga en människas personlighet. Men allra mest grips jag av tavlan Den oväntade återkomsten. Den visar en av alla de som förvisades till Sibirien för brott mot tsarväldet - som har överlevt sitt straff och lyckats ta sig hem. Men vågar familjen ta emot honom med öppna armar? På hemmets vägg hänger en tavla av tsar Alexander II på lit de parade, och alla familjemedlemmar reagerar på olika sätt. Med familjeöverhuvudet förvisad till Sibirien var det ännu viktigare att inte framstå som förrädare, så kan familjen lita på att mannens brott är sonat i tsarens ögon? Kanske tar de avstånd från mannen för att hans sympatier utsatte dem alla för fara, kanske var de tsartrogna hela tiden?
Ilja Repin, Den oväntade återkomsten (1884)
Det var inte bara människor som Peredvizjniki skildrade, utan även den ryska naturen. Inte på det sättet som till exempel holländska 1600-talsmålare visade hur människan tämjt landskapet, utan en vild, orörd natur. Stora skogar och fält som inte är inbjudande sköna, men rena och klara, en motpol till det tunga livet på samhällets botten.
Isaac Levitan, Björkskog (1885-1889)
I en så stor grupp som Peredvizjniki fanns det variation mellan motiv och utförande. Nikolaj Ge målade många tavlor med religiöst motiv, där Kristi plågor och människornas plågor innehöll nyanser av samhällskritik. Andra konstnärer prövade starka kontraster och färger, eller rörde sig mot månbelysta landskap av romantisk art, såsom Arkhip Kuindzji.
Arkhip Kuindzji, Månbelysta fläckar i skogen (1898-1908)
Peredvizjniki-rörelsens engagemang och stora hantverksskicklighet skapade god konst med ett viktigt innehåll. Att de var så många och så produktiva gör att utställningen på Nationalmuseum kan visa upp ett stort urval med intressanta variationer på ett sevärt tema.
Länk till Nationalmuseums sida om Peredvizjniki
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar