Herr Ubu (Hans Klinga) är en förvuxen grabb, hagalen och hänsynslös. I första akten, skriven av Alfred Jarry redan i 14-årsåldern, bestämmer han sig för att bli kung. Så han mördar den gamle kungen och alla aristokrater, och plockar för sig ur statskassan. När hans hustru (Malin Ek) påminner honom, kommer han ihåg att kasta litet guld åt folket, så att de skall fortsätta betala skatt. Krig med "ryskarna" och nya tronavsättningar går enkelt och burdust till väga, som i en pojkbok.
Andra aktens handling är litet mer sofistikerad och surrealistisk. Ubu reflekterar över sin amoralism och prövar nya äventyr. Jag älskar scenografin som bildar en farm av sjungande polyedrar, även om den är otäckt lik en serie feberdrömmar jag hade i tonåren.
Som en start på dadaismen och surrealismen måste den här pjäsen (pjäserna) ha varit viktig, men idag känner jag inte att den tillför så mycket, speciellt inte i den här ganska tama uppsättningen. Handlingen flyter jämnt fram fastän det är riktigt omvälvande saker som händer. Främst är det herr Ubu själv som inte har sådan tyngd han borde ha. Däremot är Ingvar Kjellson fantastisk i alla sina roller! Så liten och knarrig han än är, så har han en pondus och en äkthet mitt i allt vitt ansiktspuder. Han är den främsta behållningen av pjäsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar