Underbara jazz! Det finns melodier och inspelningar som lever för evigt, men mycket av musiken skapas i ögonblicket, av människor som är kunniga och samspelta och ger sitt allt för musiken. The Eddy är en jazzklubb i artisternas och älskarnas stad Paris. Elliot Udo leder klubben och likaså husbandet, den tighta grupp som spelar där varje kväll.
Även i min TV-apparat från förra århundradet låter musiken i serien bra; stark och tydlig och med olika karaktär beroende på var och vad de spelar. Hetsigt och medryckande i repetitionsscenerna, lösare när bandets medlemmar är oroliga, luftigare när de är utomhus på ett bröllop och får önskemål om att spela samtida poplåtar. Bandets sångerska Maja spelas av ljuvliga Joanna Kulig som många av oss redan älskar från filmen Cold War. TV-serien The Eddy är skapad av Damien Chazelle som gett oss musikalisk action som Whiplash och färggranna drömmar som La La Land.
Jag hade önskat att serien fokuserat mer på musiken, bandet och dess medlemmar. Det finns utrymme för dramatik när man får se de olika musikernas bakgrund och pressande problem, och där finns alltid större eller mindre konflikter som måste lösas. Men redan i första avsnittet sker ett grymt mord som drar in Elliot och flera andra i den kriminalitet som pågår i och omkring klubben. Enligt min mening tar det för stort fokus från musiken och ger ett obehag som skaver rejält flera gånger under tittandet - otur för oss som längtar efter att få dränkas i skön musik! Ännu mer irriterande är Elliots dotter Julie, en självupptagen tonårsrebell som strular runt och krånglar till det för sig själv och alla andra.
Men tack och lov är det tillräckligt mycket jazz i varje avsnitt av The Eddy för att det skall förgylla tittandet och lyssnandet för oss, inte minst den underbara, nyskrivna låten The Eddy som tar form under handlingens gång. Engelska, franska, polska, arabiska och andra språk flödar i scenerna, människor flanerar i solen på Paris gator och strömmar in till konserterna på The Eddy. En påminnelse om hur livet kan vara när det är som bäst.
Även i min TV-apparat från förra århundradet låter musiken i serien bra; stark och tydlig och med olika karaktär beroende på var och vad de spelar. Hetsigt och medryckande i repetitionsscenerna, lösare när bandets medlemmar är oroliga, luftigare när de är utomhus på ett bröllop och får önskemål om att spela samtida poplåtar. Bandets sångerska Maja spelas av ljuvliga Joanna Kulig som många av oss redan älskar från filmen Cold War. TV-serien The Eddy är skapad av Damien Chazelle som gett oss musikalisk action som Whiplash och färggranna drömmar som La La Land.
Jag hade önskat att serien fokuserat mer på musiken, bandet och dess medlemmar. Det finns utrymme för dramatik när man får se de olika musikernas bakgrund och pressande problem, och där finns alltid större eller mindre konflikter som måste lösas. Men redan i första avsnittet sker ett grymt mord som drar in Elliot och flera andra i den kriminalitet som pågår i och omkring klubben. Enligt min mening tar det för stort fokus från musiken och ger ett obehag som skaver rejält flera gånger under tittandet - otur för oss som längtar efter att få dränkas i skön musik! Ännu mer irriterande är Elliots dotter Julie, en självupptagen tonårsrebell som strular runt och krånglar till det för sig själv och alla andra.
Men tack och lov är det tillräckligt mycket jazz i varje avsnitt av The Eddy för att det skall förgylla tittandet och lyssnandet för oss, inte minst den underbara, nyskrivna låten The Eddy som tar form under handlingens gång. Engelska, franska, polska, arabiska och andra språk flödar i scenerna, människor flanerar i solen på Paris gator och strömmar in till konserterna på The Eddy. En påminnelse om hur livet kan vara när det är som bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar