Redan för c:a hundra år sedan skulle vi kunnat slå oss ned och höra den välvalda musiken i soppkonserten från den 3 april 2020. Förutom verk av de samtida kompositörerna Tailleferre, Fauré och Debussy skulle man nog också gärna lyssnat till de litet äldre verken av Massenet och Chopin, som god inspiration medan man omskapade musikens klanger till något friare.
Det inledande stycket, Elégie från 1873 av Jules Massenet, är så tungt som titeln antyder men inte klumpigt utan skönt i sin sorg. Så följer två stycken för piano av Germaine Tailleferre, Impromptu för piano och Pastorale ur Album des six för piano. De är båda härbarligen mer rörliga än det första stycket, med en ny sorts energi och lekfullhet. Stefan Lindgren vid flygeln spelar säkert och inkännande. Så ansluter Mikael Sjögren igen för två stycken av Gabriel Fauré: den kända och älskade Sicilienne för cello och piano och så den litet friare Après un rêve, version för cello och piano arr Pablo Casals.
Som sagt, visst lär man ha lyssnat på musik från förra seklet även under det inspirerande 1920-talet, och säkert också Frédéric Chopins tankfulla och vackra Preludium i ciss-moll för piano op 45. Efter flera korta men rika stycken får vi så ett långt verk, Claude Debussys Sonat i d-moll för cello och piano, som låter som ett manifest för frihet i musiken och känslan med sina infallsrika satser. Mikael Sjögren och Stefan Lindgren ger oss några sköna smakbitar med kunnighet och engagemang. Vi kan vara tacksamma över att denna fina konsert finns tillgänglig, kanske i hundra år till?
Länk till konserten på Konserthuset Play
Det inledande stycket, Elégie från 1873 av Jules Massenet, är så tungt som titeln antyder men inte klumpigt utan skönt i sin sorg. Så följer två stycken för piano av Germaine Tailleferre, Impromptu för piano och Pastorale ur Album des six för piano. De är båda härbarligen mer rörliga än det första stycket, med en ny sorts energi och lekfullhet. Stefan Lindgren vid flygeln spelar säkert och inkännande. Så ansluter Mikael Sjögren igen för två stycken av Gabriel Fauré: den kända och älskade Sicilienne för cello och piano och så den litet friare Après un rêve, version för cello och piano arr Pablo Casals.
Som sagt, visst lär man ha lyssnat på musik från förra seklet även under det inspirerande 1920-talet, och säkert också Frédéric Chopins tankfulla och vackra Preludium i ciss-moll för piano op 45. Efter flera korta men rika stycken får vi så ett långt verk, Claude Debussys Sonat i d-moll för cello och piano, som låter som ett manifest för frihet i musiken och känslan med sina infallsrika satser. Mikael Sjögren och Stefan Lindgren ger oss några sköna smakbitar med kunnighet och engagemang. Vi kan vara tacksamma över att denna fina konsert finns tillgänglig, kanske i hundra år till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar