Vad betyder det att vara odödlig, osårbar, leva i århundraden och mer? Människor du älskar dör ifrån dig, människor som inte älskar dig ser dig som en häxa och vill döda dig. Har du turen att hitta någon annan som du så kan vänskapen och kärleken förhoppningsvis hålla under seklerna som går.
Självklart är du och din grupp eftertraktade soldater, några som återvänder från de svåraste uppdragen utan en skråma. Men hur eländigt är det inte att århundrade efter århundrade utkämpa strider för grupper som betyder mycket litet för dig, döda och "dödas" och återuppstå. Öppningsscenerna i filmen The Old Guard ger oss några glimtar av hur uttröttade våra eviga kämpar känner sig inför ett nytt uppdrag. Dock går det ju att välja att göra objektivt goda saker, som att rädda sudanesiska skolflickor från sina kidnappare. Vi ser de odödliga kämparna - Andy, Nicky, Joe och Booker - ta sig an uppdraget snabbt och effektivt. Men de blir förrådda, och förräderiet går djupare än det först verkar.
När man är odödlig behöver man inte vara rädd för att dö, men desto räddare för att tillfångatas och plågas för resten av sitt långa, långa liv. En läkemedelsguru med det föregivet ädla målet att ge långt liv till hela människosläktet vill fånga in det Gamla Gardet och använda dem som försökskaniner. Steg för steg närmar de sig den tighta gruppen med en kanske tillräckligt stor styrka för att kunna övermanna dem.
Strax innan har gruppen utökats från fyra till fem; de kände alla i sina drömmar hur marinsoldaten Niles odödlighet väckts till liv. Snabbt hämtar de in henne för att svara på frågor och skydda henne från cyniska exploatörer - av just det slaget som redan är dem i hasorna. Andys enda äkta leende syns under det inledande slagsmålet med den ännu skeptiska Nile, en fight där ingen behöver hålla igen av rädsla för att skada varandra, och där Andy kan känna igen energin hos en ung, nyväckt krigare.
Känslan av livsleda och distans från världen är den stora behållningen med filmens första halva: gruppen av odödliga faller inte i fällan att spela nonchalanta utan behåller allvaret inför varje ny situation, fastän varje skott och slag är så överlägset angriparnas efter århundradens träning. Där finns också den starka kärleken mellan Joe och Nicky att förundras och glädjas över. Efter den oundvikliga shootout:en mot slutet gör dock filmen en ny sväng, som å ena sidan verkar litet långsökt, men å andra sidan öppnar för uppföljare, och det skulle jag inte ha något emot. Det finns mer att utforska i historien som först tecknades av Greg Rucka.
Självklart är du och din grupp eftertraktade soldater, några som återvänder från de svåraste uppdragen utan en skråma. Men hur eländigt är det inte att århundrade efter århundrade utkämpa strider för grupper som betyder mycket litet för dig, döda och "dödas" och återuppstå. Öppningsscenerna i filmen The Old Guard ger oss några glimtar av hur uttröttade våra eviga kämpar känner sig inför ett nytt uppdrag. Dock går det ju att välja att göra objektivt goda saker, som att rädda sudanesiska skolflickor från sina kidnappare. Vi ser de odödliga kämparna - Andy, Nicky, Joe och Booker - ta sig an uppdraget snabbt och effektivt. Men de blir förrådda, och förräderiet går djupare än det först verkar.
När man är odödlig behöver man inte vara rädd för att dö, men desto räddare för att tillfångatas och plågas för resten av sitt långa, långa liv. En läkemedelsguru med det föregivet ädla målet att ge långt liv till hela människosläktet vill fånga in det Gamla Gardet och använda dem som försökskaniner. Steg för steg närmar de sig den tighta gruppen med en kanske tillräckligt stor styrka för att kunna övermanna dem.
Strax innan har gruppen utökats från fyra till fem; de kände alla i sina drömmar hur marinsoldaten Niles odödlighet väckts till liv. Snabbt hämtar de in henne för att svara på frågor och skydda henne från cyniska exploatörer - av just det slaget som redan är dem i hasorna. Andys enda äkta leende syns under det inledande slagsmålet med den ännu skeptiska Nile, en fight där ingen behöver hålla igen av rädsla för att skada varandra, och där Andy kan känna igen energin hos en ung, nyväckt krigare.
Känslan av livsleda och distans från världen är den stora behållningen med filmens första halva: gruppen av odödliga faller inte i fällan att spela nonchalanta utan behåller allvaret inför varje ny situation, fastän varje skott och slag är så överlägset angriparnas efter århundradens träning. Där finns också den starka kärleken mellan Joe och Nicky att förundras och glädjas över. Efter den oundvikliga shootout:en mot slutet gör dock filmen en ny sväng, som å ena sidan verkar litet långsökt, men å andra sidan öppnar för uppföljare, och det skulle jag inte ha något emot. Det finns mer att utforska i historien som först tecknades av Greg Rucka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar