När du är fast "between the Devil and the deep blue sea" kan det djupa havet kännas lockande. Hester Collyer verkar ha längtat dit, men kanske inte helt och fullt. Det unga grannparet Welch hittar henne, utslagen av några piller, men inte så många, och med gasen påslagen, fast den var inte betald så den stängde av sig efter ett tag. De hinner hämta grannen Miller, som kan medicin, och hitta hennes självmordsbrev och ringa hennes make innan hon hämtar sig.
Hester återfinner sin sans och börjar släta ut skrynklorna i sitt liv inför de tillkallade. Det var inte så illa, det var ett misstag, säg inget till domare Collyer när han kommer - och inget till Freddie, den unge mannen hon bor med. För Hester lämnade sitt äktenskap med den högvördige domaren för den unge charmige Freddie Page. Under andra världskriget var han stridspilot, nu är han testpilot, och i 1950-talets England är det ungefär jämbördigt med att vara rockstjärna idag. Fast framgångarna hamnar längre och längre bak i tiden ju fler dagar som går, och detsamma gör den första passionen mellan Hester och Freddie. Men åh, passionen finns kvar. Men kommer den att hålla dem samman hela livet? När den ene vill ut på puben och fira varje kväll och den andra blir uttråkad av det?
Terrence Rattigans pjäs The Deep Blue Sea, som även blev film för ett antal år sedan, visar hur Hester måste sortera sina känslor inför de två männen i hennes liv. Dialogen mellan Hester och ex-maken är snabb och insatt, och man märker hur hon halvt längtar tillbaka till händelserna han beskriver. Men kärleken fanns aldrig där mellan dem, och även ett inslag av stolthet gör att hon inte kan vända tillbaka till den öppnade dörren. Freddie å sin sida får berätta om sin förvirring kring Hester för bäste vännen Jackie, och glidandet bort från Hester går snabbare ju mer desperat hon försöker hålla honom kvar.
Det finns ett annat motsatspar i Hesters liv och hennes hus, och det är först det unga paret Welch vars naiva välvilja bara understryker hur ensam Hester är i sina val. Men där är också grannen Miller som kanske har varit med om värre prövningar än Hester och kommit ut på andra sidan. Hans ord är inga löften om lycka eller uppmuntrande fraser, bara stilla betraktelser från någon som valt att stanna kvar i livet fastän det blir misslyckat och riktigt smärtsamt ibland. Det är den ljusare nyansen av grått, inte guldkanten, som visar vägen fram ibland.
National Theatres uppsättning av The Deep Blue Sea från 2016 bärs av den starka Helen McCrory som Hester, vilket behövs då många andra av insatserna är svagare, i synnerhet den överdrivet pojkaktige Tom Burke som Freddie Page, men tack och lov möter Hester sin jämlike i Nick Fletcher som Mr Miller. Pjäsen är sevärd särskilt för de sista scenerna.
Länk till National Theatres YouTube-sida för The Deep Blue Sea
Hester återfinner sin sans och börjar släta ut skrynklorna i sitt liv inför de tillkallade. Det var inte så illa, det var ett misstag, säg inget till domare Collyer när han kommer - och inget till Freddie, den unge mannen hon bor med. För Hester lämnade sitt äktenskap med den högvördige domaren för den unge charmige Freddie Page. Under andra världskriget var han stridspilot, nu är han testpilot, och i 1950-talets England är det ungefär jämbördigt med att vara rockstjärna idag. Fast framgångarna hamnar längre och längre bak i tiden ju fler dagar som går, och detsamma gör den första passionen mellan Hester och Freddie. Men åh, passionen finns kvar. Men kommer den att hålla dem samman hela livet? När den ene vill ut på puben och fira varje kväll och den andra blir uttråkad av det?
Terrence Rattigans pjäs The Deep Blue Sea, som även blev film för ett antal år sedan, visar hur Hester måste sortera sina känslor inför de två männen i hennes liv. Dialogen mellan Hester och ex-maken är snabb och insatt, och man märker hur hon halvt längtar tillbaka till händelserna han beskriver. Men kärleken fanns aldrig där mellan dem, och även ett inslag av stolthet gör att hon inte kan vända tillbaka till den öppnade dörren. Freddie å sin sida får berätta om sin förvirring kring Hester för bäste vännen Jackie, och glidandet bort från Hester går snabbare ju mer desperat hon försöker hålla honom kvar.
Det finns ett annat motsatspar i Hesters liv och hennes hus, och det är först det unga paret Welch vars naiva välvilja bara understryker hur ensam Hester är i sina val. Men där är också grannen Miller som kanske har varit med om värre prövningar än Hester och kommit ut på andra sidan. Hans ord är inga löften om lycka eller uppmuntrande fraser, bara stilla betraktelser från någon som valt att stanna kvar i livet fastän det blir misslyckat och riktigt smärtsamt ibland. Det är den ljusare nyansen av grått, inte guldkanten, som visar vägen fram ibland.
National Theatres uppsättning av The Deep Blue Sea från 2016 bärs av den starka Helen McCrory som Hester, vilket behövs då många andra av insatserna är svagare, i synnerhet den överdrivet pojkaktige Tom Burke som Freddie Page, men tack och lov möter Hester sin jämlike i Nick Fletcher som Mr Miller. Pjäsen är sevärd särskilt för de sista scenerna.
Länk till National Theatres YouTube-sida för The Deep Blue Sea
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar