En stor glädje med de senaste årens kvalitetsserier för TV är genomtänkt karaktärsutveckling och att få följa personer över längre tid. Men en TV-serie kan vara bra även utan det, i det här fallet för att karaktärerna bara syns i rutan i en knapp halvtimme. Det beständiga i Room 104 hörs i titeln, det är ett rum på ett motell där nya människor checkar in för varje avsnitt. Inte bara människor, för övrigt.
Kända och mindre kända skådespelare och regissörer tar rummet i besittning och sätter sin prägel. Varje episod har nya skådespelare, ny regissör och en egen karaktär - komedi, drama, skräck, musikal och ibland allt på samma gång. Det är snarare regel än undantag att något underligt och ofta övernaturligt händer i rummet, vars upplägg och möblemang vi snart börjar känna oss hemtama i. Det allra första avsnittet är riktigt otäckt, och det kommer några fler av det slaget. Andra är realistiska men det som utspelar sig är ytterst ovanligt och kommer att lämna djupa spår hos de inblandade, om de överhuvudtaget kommer ut därifrån.
Att se ett eller två avsnitt i taget under några veckor har ändå gett serien en familjär känsla, detta trots att inga avsnitt hittills har knutit an till någon föregående eller efterföljande episod. Det har varit en skön upplevelse att inte veta vad som väntar, förutom att det är något helt nytt från gång till gång. Under den ganska korta tiden kan mycket hända, och man hinner engagera sig i personerna. Några exempel på hur avsnitten varierar är det musikdrivna Arnold i andra säsongen, Itchy i tredje säsongen där Arturo Castro gör en fantastisk skådespelarinsats, och Red Tent i första säsongen som kan starta många komplexa tankar om vad som hände. En fjärde säsong kommer under året, och den kommer säkert att vara lika variationsrik och sevärd.
Kända och mindre kända skådespelare och regissörer tar rummet i besittning och sätter sin prägel. Varje episod har nya skådespelare, ny regissör och en egen karaktär - komedi, drama, skräck, musikal och ibland allt på samma gång. Det är snarare regel än undantag att något underligt och ofta övernaturligt händer i rummet, vars upplägg och möblemang vi snart börjar känna oss hemtama i. Det allra första avsnittet är riktigt otäckt, och det kommer några fler av det slaget. Andra är realistiska men det som utspelar sig är ytterst ovanligt och kommer att lämna djupa spår hos de inblandade, om de överhuvudtaget kommer ut därifrån.
Att se ett eller två avsnitt i taget under några veckor har ändå gett serien en familjär känsla, detta trots att inga avsnitt hittills har knutit an till någon föregående eller efterföljande episod. Det har varit en skön upplevelse att inte veta vad som väntar, förutom att det är något helt nytt från gång till gång. Under den ganska korta tiden kan mycket hända, och man hinner engagera sig i personerna. Några exempel på hur avsnitten varierar är det musikdrivna Arnold i andra säsongen, Itchy i tredje säsongen där Arturo Castro gör en fantastisk skådespelarinsats, och Red Tent i första säsongen som kan starta många komplexa tankar om vad som hände. En fjärde säsong kommer under året, och den kommer säkert att vara lika variationsrik och sevärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar