This Is Not A Game av Walter Jon Williams

I en värld bara några klick in i framtiden från nu dras stora skaror till interaktiva spel som rör sig mellan cybervärlden och köttvärlden. Gåtor som måste lösas både via pixlar och algoritmer och via letande på fysiska platser iscensätts av speldesigners och programmerare på Great Big Idea, där Dagmar sitter som spindeln i nätet, som skapare av originalidéer och den som koordinerar hur spelet förlöper. Spelen lockar hundratusentals deltagare, drar ändå stora kostnader men stöttas av AvN Systems, där Dagmars vän från studieåren Charlie är VD.

På väg hem från ett event blir Dagmar strandad i Jakarta, just då hela Indonesiens ekonomi och styre hamnat i gungning. Stadsinvånarna börjar demonstrera och efter hand plundra och attackera, och även på det skyddade hotellet där Dagmar tagit in är hon i fara. När officiella räddningsinsatser verkar vara långt borta, vänder hon sig till speldeltagarna för idéer och handfast hjälp att komma ut ur landet. Men Dagmars situation låter misstänkt likt ett nytt spelupplägg. Kommer spelarna att tro henne - eller spelar det ens någon roll, när de njuter så av att lösa gåtor som inte har något enkelt svar?

Det ligger en djup ironi att efter alla komplicerade, farofyllda äventyr Dagmar har tänkt ut, så har hon hamnat i en likadan situation själv. Det är också oundvikligt att hon börjar samla inspiration till nästa spel ur sitt eget liv. Väl tillbaka i Los Angeles börjar den verkliga vingelfärden genom moraliska gråzoner, då en nära vän till både Dagmar och Charlie blir skjuten av en yrkesmördare. Är det inte oetiskt att blanda in hans död som en del i det pågående spelet? Men om deltagarna bättre än polisen kan hitta den eller de skyldiga? Boken låter Dagmar känna en kort tvekan inför detta, dock inte reflektera över något som oroade mig än värre: att skicka ivriga dataspelstyper i riktning mot en mördare och ett kriminellt nätverk.

Men det som är spännande med boken är ändå hur pusslandet och agerandet hos en stor grupp kan styras till att göra saker som är viktiga för dem som leder spelet, även när själva spelarna inte vet vilket syfte de tjänar. Jag läser sällan thrillers och brukar därför bli gripen av spänningen när jag väl gör det, och så är fallet även här. Därtill kommer också att inblandningen av villiga men ovetande hackers gör historien extra intressant.

Walter Jon Williams prosa flödar lätt, omgivningarna känns distinkta och huvudpersonerna tillräckligt trovärdiga för att fylla sina roller när de driver handlingen framåt. Boken väljer en nivå av realism och detalj som ger information nog för att det som händer inte skall verka som önsketänkande, och håller sig från djupet där berättelsen och människorna känns blodfylld och levande men också riskerar att tråka ut. Där ligger This Is Not A Game bra.

Fler böcker av Walter Jon Williams:
Aristoi
Implied Spaces

Dread Empire's Fall - The Praxis