Matthew berättar i alla fall, med omtagningar, tillbakablickar, flera hopp fram och tillbaka i tiden, inbladade brev från utomstående, och olika typsnitt för olika perioder i livet. Han är generös när han berättar sitt livs historia, men den där smärtpunkten blir inte förklarad fullt ut förrän sent i boken. Även om jag inte tycker att det var helt nödvändigt att hålla hemligheten osagd så länge, är historien ändå spännande och ofta gripande genom hela boken.
När Matthew var liten hade han en storebror, Simon. Han var bara några år äldre, och redan som nioåring vet Matthew att man måste vara rädd om Simon för att han är bräcklig. Men han är också snäll och rolig, pojken med Downs syndrom och svagt hjärta, och efter hans död bär Matthew på outtalade men tunga skuldkänslor.
Nathan Filer låter Matthew ge oss konkreta minnesbilder av omgivningarna och känslorna under kritiska ögonblick i berättelsen. Matthew kan också ironiskt berätta om hur vårdarna på hans avdelning kan blinka mot honom i samförstånd, som att de är kompisar och inte vårdare-intagen. Filer, som själv har arbetat som sköterska på en psykiatrisk avdelning, tecknar fint porträttet av en psykiskt sjuk människa som inte är, krasst uttryckt, "galen" och omöjlig att förstå, utan har en intern logik och i perioder gör saker som han upplever som helt rätt och viktigt för honom själv. Jag tycker mycket om den balansgången och är glad att ha fått en inblick i ett liv som kan verka planlöst och sorgligt för andra, men som inte behöver kallas misslyckat eller fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar