Alfa och Omega av Oskar Källner

Oskar Källners novellsamling Alfa och Omega börjar med en kort berättelse, som på bara några sidor ritar upp spelplanen för boken: Sverige, förändrat, en bit in i en framtid som skulle kunna bli av, med artificiell intelligens till vär tjänst. Och där finns hot, men de är inte omöjliga att stå emot, för människan och våra AI tickar ständigt vidare efter nya lösningar.

Det gör boken litet extra intressant att så många av historierna tar avstamp i mycket konkreta stockholmsmiljöer, men sedan slungar sig vidare ut i rymden och tiden eller låter bekanta kvarter invaderas av mytiska väsen. Det är trots detta stor bredd på de världar novellerna rör sig i: i en värld finns människor med superkrafter som väljer bana som superhjälte eller superskurk, men ändå inte kommer undan noggrann svensk byråkrati. I flera andra är det teknologin som först utvecklas av människor och sedan i en ständig utveckling förbättrar sig själv och utforskar nya aspekter av vårt universum.

I alla noveller flyter Oskar Källners språk ledigt; dialoger och miljöbeskrivningar låter trovärdiga, och de uttrycken för mer ovanliga fenomen av vetenskaplig eller mytologisk art likaså. Speciellt mycket gillade jag den längre novellen Tills tiden skiljer oss åt, som spänner över ofantliga tidsrymder och i stora teknologisprång; samt det faktum att en av dess bihistorier plockas upp i den avrundande novellen Gamma. Det är mycket underhållande att låta sig dras in i alla de olika berättelsernas världar.