torsdag 22 september 2016

Säsongspremiär i Konserthuset

Ord och toner ifrån ovan öppnade säsongen i Konserthusets stora sal. Efter konserthuschef Stefan Forsbergs vänliga välkomnande klingade Eric Ericsons Kammarkörs röster ut tillsammans med Kungliga Filharmonikerna i Hector Berlioz' Tristia (1852). Efter de eteriska klangerna i första satsen, inspirerad av ett poem av Thomas Moore, byggde de följande två satserna på Ofelias och Hamlets respektive död, och innehöll mer dramatik. Berlioz' musik är förvånansvärt modig och modern för sin tid, och det hela mynnade ut i en fantastisk avslutning: ett stort klimax, följt av stillsamma harmonier som från fjärran. "The Rest Is Silence".

För framförandet av Felix Mendelssohn-Bartholdys Pianokonsert nr 1 (1831) intog Niklas Sivelöv scenen. Verket, skrivet av en nyförälskad Mendelssohn, är fullt av energi och glädje, och orkestern och solisten framförde det intensivt men klart och precist. Sivelöv spelade utan noter, inlevelsefullt, som om verket var en del av honom själv, med en aning av egna tempoförskjutningar men aldrig så mycket att de tog fokus från den skrivna musiken. I de allra mest ekvilibristiska partierna där fingrarna rörde sig så snabbt att de blev suddiga för mina ögon, just där verkade Sivelöv allra säkrast, lyckligast, och till och med mest avslappnad! I extranumret (om någon vet namnet, kommentera gärna!), som rörde sig från Satie-liknande elegans till vulkanutbrott av känslor, tycktes musiken få färg av pianistens rika inre liv. Det vore fint att få höra Niklas Sivelöv spela i Konserthuset igen!

Kvällen avslutades med Richard Strauss' Ein Heldenleben, en av hans tondikter, skriven året efter Also Sprach Zarathustra. Chefdirigent Sakari Oramo ledde orkestern säkert genom detta utmanande stycke, ett liv levt i högre tonläge än våra vanliga, med motståndare och strider men även kärlek och skönhet. Flera filharmoniker fick göra specialinsatser, till exempel flöjterna som fick pipa upp och låta nästan galna ibland. En klart lysande stjärna var dock Filharmonikernas försteviolinist Andrej Power, som utförde den långa och krävande soloinsatsen med glans. Sammantaget var säsongspremiären hösten 2016 ovanligt känslosam, med dramatiska verk innerligt spelade. Det bådar gott för det nya spelåret.

3 kommentarer:

Sven Andersson sa...

Extranumret var en improvisation - om jag inte missminner mig så utgick Sivelöv från den långsamma satsens huvudtema.

LottaB sa...

Hej Jenny! Extranumret var Niklas Sivelövs egen improvisation över Andantet ur Mendelssohn-Bartholdys Pianokonsert nr 1. Tips! Vi publicerar alltid extranumren nästa dag på Konserthusets hemsida. Hälsningar Lotta på Konserthuset.

Jenny B sa...

Tack så mycket, båda två!