Nära Grums i Värmland ligger Borgvik, där det en gång låg en stor och effektiv masugn. Under en period i början av 1870-talet framställde den mest järnmalm av alla masugnar i Värmland. Det är fascinerande att se den stora konstruktionen som ännu ligger kvar intill de väl utnyttjade fallen i den förbiströmmande forsen. Där finns också ett trevligt värdshus i ett av de näraliggande husen som byggdes med stenar av slagg från malmframställningen.
Några minuter därifrån ligger Sliperiet som nu är konsthall och kafé. Sommaren 2013 är övervåningen vikt åt glaskonstnären Kjell Engman. Fönstren är försatta så att rummet är mörklagdt. Utplacerade i dunklet står de upplysta glasverken, för sig. Utställningen heter "Fallen Angel". Till en början tycker jag att änglarna och de stiliserade figurerna vid utställningens början är insmickrande, men går man längre in i rummet får man se skulpturer av annan karaktär som kompletterar bilden. Där finns flygande varelser gjorda av ögonglober, och smältande gitarrer som ser spännande ut för att glaset verkar mjukt och hårt på samma gång.
Allra mest tycker jag om de skuplturer som både är gjorda i rött glas och lyses upp av rött ljus. De råkar också ofta vara avbildningar av djävlar, med en attityd av styrka och avvisande. Likaså finns det en grupp med högresta varelser i olika färger och med djurhuvuden som ser magiska och självständiga ut. När jag jämför med dem kan jag mer uppskatta de lättare änglarna som med flygande hår och långt utdragna släp lyfter mot himlen i utställningens början.
På Sliperiets nedervåning finns ett stort utrymme för stora tavlor och fotografier, där nitton konstnärer visas i sommar. Kända namn som David LaChapelle (med litet tråkigt tama foton av yen-sedlar) och Nick Brandt (med vackra kontrastrika djurbilder från Afrika) samsas med mindre kända konstnärer. Man får chansen att se några verk av varje, och alla utställare har stor variation i teknik och stil.
Johan Patricny målar noggrant och realistiskt, men tavlorna blir aldrig bara naturtrogna avbildningar utan har en extra kvalitet av skapande över sig. Christer Karlstad målar också välliknande men skapar drömscenarier som ser både lockande och litet skrämmande ut. Andy Howldens små tummade bronsskulpturer ser mer skissartade men inte mindre levande ut, tvärtom. Här och där står små statyer av hundar, som serietidningsfigurer som fått liv och funderar på världen utan att människorna kan höra tankarna.
Sliperiet har en välkomnande miljö och är klart värt ett besök om man är i närheten.
Länk till Sliperiets hemsida
Några minuter därifrån ligger Sliperiet som nu är konsthall och kafé. Sommaren 2013 är övervåningen vikt åt glaskonstnären Kjell Engman. Fönstren är försatta så att rummet är mörklagdt. Utplacerade i dunklet står de upplysta glasverken, för sig. Utställningen heter "Fallen Angel". Till en början tycker jag att änglarna och de stiliserade figurerna vid utställningens början är insmickrande, men går man längre in i rummet får man se skulpturer av annan karaktär som kompletterar bilden. Där finns flygande varelser gjorda av ögonglober, och smältande gitarrer som ser spännande ut för att glaset verkar mjukt och hårt på samma gång.
Allra mest tycker jag om de skuplturer som både är gjorda i rött glas och lyses upp av rött ljus. De råkar också ofta vara avbildningar av djävlar, med en attityd av styrka och avvisande. Likaså finns det en grupp med högresta varelser i olika färger och med djurhuvuden som ser magiska och självständiga ut. När jag jämför med dem kan jag mer uppskatta de lättare änglarna som med flygande hår och långt utdragna släp lyfter mot himlen i utställningens början.
På Sliperiets nedervåning finns ett stort utrymme för stora tavlor och fotografier, där nitton konstnärer visas i sommar. Kända namn som David LaChapelle (med litet tråkigt tama foton av yen-sedlar) och Nick Brandt (med vackra kontrastrika djurbilder från Afrika) samsas med mindre kända konstnärer. Man får chansen att se några verk av varje, och alla utställare har stor variation i teknik och stil.
 | |
| Nick Brandt |
Sliperiet har en välkomnande miljö och är klart värt ett besök om man är i närheten.
Länk till Sliperiets hemsida
 |
| Niki Merimaa |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar