onsdag 24 juli 2013

En Midsommarnattsdröm på Läckö Slott

Shakespeares pjäs En Midsommarnattsdröm har en komplicerad handling, men det har inte hindrat den från att älskas och spelas i sekler. Operor har också ofta förvirrade handlingar, så varför inte sätta musik till pjäsen i fråga? Det gjorde Benjamin Britten för ett femtiotal år sedan. Mot de rosa väggarna och vita balkongerna på Läckö Slotts borggård spelas nu operan i härligt sprakande färger.


Ett futtigt gräl mellan älvornas kung och drottning Oberon och Titania startar pjäsen och bidrar till att vrida om missförstånden ännu mer. Men ett gräl mellan de två överjordiska varelserna kan inte vara futtigt, utan klingar eteriskt vackert i Brittens musik och ur struparna på de fantastiska sångarna Daniel Carlsson (countertenor) och Sofie Asplund (koloratursopran).


Den akrobatiska talrollen Puck, spelad av Michael Jonsson, hjälper till att sätta sprätt på magin i skogen där huvudförloppet utspelas. De sju smygande älvorna i psykedeliska och blommiga dräkter skapar en trolsk stämning, och ju längre de två paren av människor befinner sig i naturen, desto fler blomrankor dyker det upp i deras klädsel.

För det mesta hör man väl vad personerna sjunger, och får skratta åt många mindre och större skämt i handlingen. En urkälla till munterhet är den självgode och härligt jobbige hantverkaren Botten, som med Jens Malmkvists läckra basröst fyller hela borggården.


Även på den hetaste sommardagen hinner det bli litet kallt då solen går ned under operans gång. Som tur är finns det filtar att låna! Om man ändå skulle börja längta hem kan man bli överraskad av pjäsen som hängs på när man tror att allt skall vara över och uppklarat. För mig var det bara glädjefullt eftersom jag trivdes så bra att jag aldrig ville gå hem. De entusiastiska hantverkarna sätter äntligen upp sin pjäs, som är söt och jätterolig även utan åskådarnas fräckheter. Det känns bra att få avsluta kvällen med skratt och sedan få fundera på om det man sett var dröm eller verklighet eller både och på samma gång. Så många färger, så många toner, så många begåvningar skapar ett fyrverkeri av glädje i sommarkvällen.

Länk till föreställningens sida på Läckö Slott


4 kommentarer:

Hermia sa...

Åh, så bra det låter! Vilken fin tolkning det verkar vara och vilka härliga scenkläder! Fint få ta del av uppsättningen via dig...

Jenny B sa...

Tack! Ja, det var verkligen en smällkaramell. Det är förresten Hermia som sitter längst till vänster på den sista bilden. :)

Hanneles bokparadis sa...

aha, jag har mest beundrat deras fina köksträdgård.

Jenny B sa...

Den skulle jag också ha velat se! Men den var stängd när vi kom dit på kvällen, tyvärr. Kanske en annan gång!