Seeds of Earth av Michael Cobley

När mänskligheten till slut fick veta att det fanns annat liv i rymden, var det inte vänligt sinnade varelser vi fick kontakt med. Attacken från den fientliga rasen var så överväldigande att jordinvånarna såg sig på väg att bli utplånade. Av tolv planerade flyktskepp hann man bygga tre, och så sända iväg dem i hopp om att besättningen skulle hitta andra planeter att kolonisera och så föra mänskligheten vidare.

Detta är vad som har hänt redan innan Michael Cobley börjar sin bok Seeds of Earth. Den låter oss följa ättlingarna från det ena skeppets besättning, en besättning bestående av den eklektiska blandningen skottar, skandinaver och ryssar. Deras skepp landade på den skogbeklädda planeten Darien som, tillsammans med sin lika frodiga måne Nivyesta, befolkas av det fredliga naturfolket Uvovo.

Nu har dock människokolonin upptäckts och väckt intresse hos de övriga civilisationerna i universum. Det råkar vara så att Darien ligger i ett område som ses båda de stora koalitionerna, Sendruka och Broltura, vill se som sitt. Människornas uppdykande väcker upp gamla anspråk, politiska och religiösa, som framförs hövligt men med undertoner av hot. De diplomatiska besöken på planeten omgärdas av stor formalitet och komplexa diplomatiska förvecklingar.

Jag måste erkänna att jag har svårt att skilja på vilken allians som är vilken under första halvan av boken. Till slut blir det någorlunda klart för mig, men då har jag också förstått att när den ena sidan anklagar den andra för brutalitet har de säkert lika stora grymheter att dölja själva.

Vad som ytterligare problematiserar de pyrande konflikterna är att en ännu äldre konflikt, resterna från ett ännu större krig från tiden innan vårt universum ens skapades, genomsyrar dagens motståndare och det utan klara skiljelinjer.

Den första halvan av boken var tungläst, därför att varje sida innehöll så mycket komplex information om Dariens historia, Uvovo, de nya diplomatiska utmaningarna och gamla rebellgrupper. Därtill innehöll ett kapitel några mystiska sido-händelser som inte fick sin förklaring förrän mot slutet av boken. Och så tillkom ytterligare en spelare: Kao Chih från en annan koloni från ett annat av de flyende skeppen, som kastas ut på en resa mot Darien för att be om asyl där.

Men efter de första trehundra (!) sidorna förstod jag tillräckligt mycket om Darien och dess invånare för att lockas vidare i handlingen. Kao Chih hade också visat sig vara en driftig rymdhjälte, som gång på gång hamnar i knipor men lyckas ta sig vidare. Ibland blänker också prosan till och gör en passage extra spännande.

Seeds of Earth är första boken i en serie med titeln Humanity's Fire. Det går alltid att hitta likheter med andra vidspännande science fiction-serier, och eftersom jag nyligen läste ut David Brins Uplift-serie ligger det nära till hands att jämföra med den. Det är viktigt att balansera de personliga ödena och planetinvånarnas egenheter med de världsomspännande motsättningarna, och där upplever jag att Cobley ligger ett steg före. Där Brin lät (visserligen viktiga) händelser på en primitiv planet ta överhanden och tappade bort den intergalaktiska ramen, tror jag att Cobley inte kommer att snuva oss på svindlande perspektiv i tid och rum. Med sin intressanta teori om hyperrymd och tidigare universa har han lagt upp för spännande utvecklingar i de kommande böckerna. Det ser jag fram emot att läsa vidare om.

Fotnot: Michael Cobley kommer till sf- och fantastykongressen Fantastika i höst.