Scott Olson, Untitled (2011)
Att se Scott Olsons målningar är som att förflyttas sjuttio år tillbaka i tiden, till en expressionism som var ung och prövade sig fram i sitt seende. Olsons tavlor domineras av dova färger, men inte mörka utan fulla av pigment. Ljusa, nästan blanka stråk får hela tavlorna att lysa som om de kastar solkatter.
Motiven är abstrakta och tavlorna har inga titlar. De liknar färgglada skärvor, litet av det ena och litet av det andra som råkat hamna tillsammans. Eller så liknar de utklippta mönster som ligger över varandra, döljer hälften och framhäver hälften. I varje fall liknar de delar som kommit samman från flera håll och blivit något nytt. Motiven är ibland obalanserade på ett intressant sätt. Både färgvalen och kompositionerna gör att tavlorna ser ut som försök att forska fram nya sätt att se och visa färg. Fast de är inga nybörjarförsök, de är välformade och tilldragande för ögat. Jag tycker om tyngden, färgen och glansen i Scott Olsons tavlor.
Länk till Galerie Nordenhakes sida om Scott Olson
Scott Olson, Untitled (2011)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar