Vår berättare, som till största delen av boken är namnlös, besöker än en gång en mindre grekisk ö. Förra gången var det i sorg efter moderns död, denna gången har pappan dött men sorgen är inte lika stor. Hon är affärsjurist men aspirerar nu på att bli författare, och gör ofta mentala eller fysiska noteringar av vad hon ser och upplever. Minnen från den förra resan blandas med händelser i nutiden. Det skulle kunna vara en givande aspekt, men hanteras inte så väl i boken utan krånglar oftast till berättelsen. Därtill kommer att språket är alltför formellt, och huvudpersonens egna anteckningar ännu mer tillgjorda och livlösa. Det finns en gåta i boken och det är just i skildringarna kring den som det kan bränna till litet, men i slutändan saknar boken energi och engagemang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar