Staden Azril sjuder av festivalstämning när demonen Vitrine går genom den och nöjt beser sitt verk. Det är hon som har odlat den till att bli vad den är under de trehundra år som gått sedan hon kom dit. Från en liten bosättning utan större ambitioner har hon viskat uppmaningar i människors öron, och lockat dit driftiga personer från andra håll, tills Azril har växt till en stad med högre utbildning, skickliga och stolta hantverkare inom sina skrån, och sång, musik och god mat till att fira. Poetiskt och lockande beskriver Nghi Vo hur Vitrine formade om staden efter sina önskemål, och lika ömsint och fascinerande beskriver hon hur Vitrine återformar sig själv och vandrar genom ruinerna av Azril. För mitt under festligheterna kommer fyra änglar från öst för att utplåna staden. Efter deras eld ligger byggnaderna och människorna krossade. Vitrine kan inte kämpa emot dem men kan skicka en förbannelse på en av dem, vilken då mot bådas vilja blir bunden till henne.
Långsamt och försiktigare den här gången börjar Vitrine bereda plats för en ny inkarnation av Azril på samma plats, med ängeln hon förbannade som betraktare och ibland som medhjälpare. Varför utplånades Azril den första gången? Kommer den nya staden att få stå kvar? Änglar kan inte ljuga men kan svara på frågor så att inget svar egentligen ges.
Nghi Vos språk är lyriskt utan att ställa sig ivägen för handlingen, och mytologin hon bygger upp kring demonerna och deras roll i världen har en fin balans mellan påtaglig kraft och obegriplighet. Mellan pärmarna på den korta romanen ryms århundraden och tusentals människoliv, och krafter som ingen av dem kan ana.
Fler böcker av Nghi Vo:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar