Some Desperate Glory av Emily Tesh

På Gaea Station får man namn efter hjältar ur mänsklighetens historia eller myter: Cleopatra, Zenobia, Avicenna, Magnus, Valkyr. Kyr är smeknamnet på den sistnämnda och det är henne som boken Some Desperate Glory följer. Hon är starkast och skickligast i strid, och den informella ledaren för det halvdussin sjuttonåriga flickorna i gruppen Sparrows, vilka hon drillar hårt till att bli goda krigare. Det är dock svårt för de andra att mäta sig med henne då hon och tvillingbrodern Magnus är warbreeds, större och starkare än vanliga människor. Men inga är vanliga människor längre, inte när man är den sista linjen mot fienden, och fienden är alla övriga livsformer i galaxen ledda av majo, Wisdom. För Gaea Station är kriget inte över trots att man förlorade det största slaget, när majo sprängde jorden och gjorde mänskligheten hemlös.

När boken börjar är det just dags för stationens sjuttonåringar att tilldelas roller på någon av stationens avdelningar. En efter en får de övriga flickorna sin placering och lämnar gruppen med en arg pik mot den oförstående Kyr. Hur kan de säga att de alltid har hatat henne, när hon själv har älskat Sparrows som den enda familj hon har haft? Det är intressant att se historien genom Kyrs ögon, en envis person som tycks ha missat väldigt mycket i sin starka lojalitet mot Gaea Station och dess styre. Extra intressant blir det när nästan allt det hon höll för sant ställs på ända. Emily Tesh beskriver mycket väl Kyrs vacklande mellan att hålla fast vid vad hon har lärt sig och ta in allt nytt. Särskilt stark blir kontrasten mellan det knappa, krävande livet på Gaea Station, och överflödet och lugnet på planeten Chrysothemis, där man lever sida vid sida med majo, de som bär ansvaret för jordens utplåning.

En annan intressant personlighet är Yiso, den första majo som Kyr träffar på. Fastän de allierade livsformerna i majo dominerar galaxen med mäktiga skepp och vapen, är de fysiskt mindre och svagare än människorna. Yisos framtoning balanserar väl mellan att vara utomjordiskt och annorlunda, och att vara så humanoid att Kyrs hat mot majo utsätts för prövning.

Ett av majos verktyg och grunden till Wisdom som kontrollerar galaxens utveckling är tekniken shadowspace, ett användande av kvantfysik och möjliga verkligheter för att välja den mest gynnsamma vägen framåt. Ju mer av dess effekter som får påverka handlingen, desto mer spännande blir det. Trots att boken är tjock lider den varken av tråkiga sträckor i handlingen eller fluffig överlastad prosa, utan håller läsarens intresse från början till slut. Jag vill läsa mer av Emily Tesh i vilket universum hon än väljer att skriva.